Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Utanförskap innebär att det finns en gemenskap som inte fungerar

Hur kan vi minska utanförskap i samhället? Är det en relevant fråga som kan få ett konkret svar? Ordet ”utanförskap” tolkas ibland som ”utan arbete”, men om det bara betydde att sakna arbete skulle vi inte behöva ordet, skriver Susanne Urban, docent i sociologi vid Uppsala universitet.

Att vara utanför är att är inte ingå i en gemenskap. Det är också ett uttryck för en gemenskap där alla inte ingår, det vill säga en gemenskap som inte fungerar.

Det behövs gränser för att upprätthålla utanförskap. Varför finns gränserna? Vem bestämmer var de går?

Kanske handlar utanförskap om vilka medborgerliga rättigheter som invånare har. Ett problem med många av rättigheterna är att de baseras på skatteinbetalningar.

Två människor som inte har arbete får helt olika rättigheter.

Den ena får inkomst, rätt till utbildning, rätt att äga saker, och rätt att delta i politiska beslut och val.

Den andra, som inte arbetat tidigare, får kanske ingen inkomst, eller behöver återkommande utsättas för prövning om den är ”värd” inkomst, den får inte utbilda sig (om den har försörjningsstöd), och inte äga sin bostad eller annan realiserbar tillgång (om den har försörjningsstöd), men den har också rätt att delta i politiska beslut och val.

Det ingår i ett samhälle att ta hand om varandra. Det är därför vi människor lever i samhällen. Det är för att alla inte är starka och klarar sig ensamma. Faktiskt gör ingen det. Alla har varit barn, och de flesta kommer bli sjuka och förhoppningsvis gamla. De som behöver mera stöd och hjälp ingår precis lika mycket i samhället som de som ger stöd och hjälp. Alla behövs för att skapa samhället.

Ett samhälle där några upplever sig vara utanför är ett splittrat samhälle som inte fungerar. Det är ett samhälle som blir otryggt, där människor slutar lita på samhällets skydd. Där samhället slutar att ha legitimitet. I samma stund som samhället upphör att ha legitimitet så upphör själva samhället/civilisationen.

Vad kan göras?

System som fördelar ekonomiska resurser behöver fungera.

De demokratiska och sociala rättigheterna att vara med och få säga sin röst behöver bevakas. Ingen ska behöva uppleva att den ”är ensam mot allt”.

Ta tillvara allt socialt engagemang som finns, erbjud möjligheter för allas erfarenheter och kunskaper att tas tillvara. Så länge människor diskuterar, ifrågasätter och protesterar finns hopp om att samhället ska fungera.

Målet är att alla som bor i samhället ingår i det. De har fulla medborgerliga rättigheter. Det här samhället är demokratiskt, integrerat och anpassningsbart.

Ordet utanförskap är en logisk kullerbytta som pekar finger mot samhällets svagaste. Föreställningen om att några är utanför – och gränsen som jag skrev om inledningsvis - skapas av personer och organisationer som vill behålla sin makt och sina resurser för sig själva. Det är girighet och utanförskapande som är det verkliga hotet mot samhällets sammanhållning.

Susanne Urban

docent i sociologi vid Uppsala universitet.

Fotnot: Skribenten talar på Utanförskapsfestivalen som arrangeras av RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) i Gävle i dag lördagen den 14 december.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel