Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vi är skyldiga att göra allt för att skydda dem som går till arbetet

Det är vår gemensamma skyldighet att göra allt som står i vår makt för att skydda dem som går till arbetet och som förtjänar att komma hem varje kväll, skriver Patrik Lundqvist, S.

Sedan 2003 är den 28:e april världsdagen för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. För många kanske en lite torr ointressant dag att uppmärksamma. Ingenting som man tänker på i vanliga fall.

Tankarna om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen kanske för många går till dem som springer runt på arbetsplatsen och kollar datumet på ögonduschar, fyller på plåster och gnäller om varningsskyltar. Det är väl bra, men vem orkar fundera mer över sånt? kanske någon tänker.

I år är det oundvikligt att tankarna den här dagen går till alla de som arbetar inom vård och omsorg. Alla de som dagligen går till jobbet med en inneboende risk för att smittas av potentiellt dödliga sjukdomar. Så ser det ut för många av dem även utan en pågående pandemi, och det är uppseendeväckande hur lite många av oss reflekterar över det i vanliga fall.

För oss som har arbetat med skyddsfrågor på vilken arbetsplats som helst är det här inget nytt. Det brukar suckas när vi träffas över hur lite uppmärksamhet olyckor och säkerhetsrisker får ända fram tills de leder till ett dödsfall. Över hur mycket och fint det pratas på möten men när praktiken kommer så finns det alltid något som håller emot lite grann.

Det är ofta lite, lite svårt att få loss både små och stora pengar till att förbättra arbetsmiljön, även om det oftast ändå går vägen till slut.

Det är helt enkelt tungjobbat som man säger, trots att det handlar om människors liv och hälsa.

Och visst är det så ändå, att olyckor är en del av livet. Sjukdomar finns runt omkring oss. Livet är inte en trygg plats där inget negativt händer, inte ens om man själv är både duktig och försiktig.

Men det betyder inte att varje människa som förolyckas, skadas eller insjuknar allvarligt på jobbet inte är ett stort samhälleligt misslyckande. Det är vår gemensamma skyldighet att göra allt som står i vår makt för att skydda dem som går till arbetet och som förtjänar att komma hem varje kväll.

Vi får inte låta vinstkrav gå ut över skyddsarbetet. Vi måste alla vara beredda att betala lite mer för att personalen, som till exempel vårdar, oss ska kunna komma hem helskinnade från jobbet.

Vi måste se till att det skyddsmaterial behövs också finns tillgängligt. Vi måste också säkerställa att de begränsade resurserna vi har används där de gör mest nytta. Det är en av huvuduppgifterna för samhället just nu. Nu funderar ingen över kostnader för skyddsutrustning, och alla hjälps åt för att göra det så tryggt som möjligt inom vården.

En god och säker arbetsmiljö är vi skyldiga alla de som kämpar idag. Det kommer också en morgondag där det gäller att hålla i och inte pusta ut för att vi tog oss igenom det här. Jag vill att vi ska lära av det som hänt och hålla i det fokus på säkerhet och skydd som vi har i detta nu.

Varje arbetsgivare, privat som offentlig, måste kunna vara på de frågor som uppstått: Har vi de anställda vi behöver? Har de rätt anställningsformer? Rätt utbildning? Möjligheten att vara hemma om de är sjuka? Vilka rutiner har vi? Vilken utrustning behövs egentligen?

Vi måste också ära oss att utvidga frågorna till alla andra branscher med risker, dåliga arbetsställningar och farliga moment i arbetet.

Det är det minsta vi kan göra för alla de som riskerar sin hälsa för samhället varje dag.

Nu och i morgon.

Patrik Lundqvst, S

riksdagsledamot och facklig ledare för Socialdemokraterna i Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel