Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det är en avgrund mellan politiker då och nu

Som före detta personalchef och därmed också rekryterare har jag av erfarenhet kunnat konstatera att humor är en intelligensfaktor. Och då menar jag humor och inte buskis. Bekräftelse på att jag har rätt får jag återigen genom att den tid jag orkade lyssna på "debatten" (Agenda i söndags) mellan partiledarna kan konstatera att programmet var det mest humorlösa som visats i TV på länge.

Jag förstärks ytterligare i ovannämnda uppfattning när jag till humorlösheten kan lägga konstaterandet att de politiker som framträdde då också sammantaget måste vara de svagaste vi någonsin haft .

För att ge en jämförelse kan jag bara nämna några tidigare ledande politiker: Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Jarl Hjalmarsson, Gunnar Sträng, Torsten Nilsson etc. Samtliga dessa och ytterligare ett stort antal kunde oavsett vilken miljö de kom ifrån om de fått studera, skaffa sig minst professorskompetens om de slagit in på en annan bana än politiken. Det unika med dem var att de förutom sin begåvning också besatt en lysande humor.

Det är sålunda en avgrund mellan 1930-50-talets politiker och de som i såväl riksdag som regering styr Sverige i dag både vad gäller intellektuell nivå som humor.

Detta är verkligen ett hot mot Sverige och dess befolkning.Orsaken till dagens situation kan vara följande. De politiker som på 1930-50-talet skapade folkhemmet kom i flertalet fall från arbetar- eller medelklass. De utgjorde en begåvningsreserv av betydande mått.

Men eftersom möjligheterna till högre studier hindrades av ekonomiska skäl kunde de inte söka sig till något annat än politiken, som inte krävde någon form av högre studier. Så i stället för att förverkliga sig genom högre studier och därmed till arbetsuppgifter som de kanske helst önskade kunde de i politiken få utlopp för sin begåvning och sitt behov att handla.

I dag lägger inte ekonomin hinder i vägen för högre studier. Därför kan alla begåvade ungdomar genom studier söka sig till arbetsuppgifter som de helst åtrår.

Kvar blir då de som saknar begåvning och för dem återstår endast politiken som den gjorde för 30-talsungdomen. Men den stora skillnaden var då att de som gick till politiken i motsats till dagens situation tillhörde begåvningsreserven.

En annan bidragande orsak till att dagens situation är medlemsutvecklingen hos partierna. I dag har dessa knappast några medlemmar. Av denna anledning styr en liten grupp ensamma partierna och utser därmed själva de som ska representera partiet. Det är lätt att konstatera att såväl släktskap, vänskap i hög grad styr kandidatnomineringen i dag.

När partierna hade många medlemmar kunde styrelserna inte ensidigt bestämma vem eller vilka som skulle nomineras. Då hade medlemmarna ett betydligt större inflytande än i dag vilket gjorde att urvalet trots skillnaden mot 1930-talet blev av högre kvalitet.

En annan viktig "detalj" är att i dag garanteras partiernas verksamhet med skattemedel varför det varken finns en strävan eller intresse att få ett stort medlemsantal. Man kan säga att med nuvarande odemokratiska situation så finns det önskan från de ledande i partiet att ändra på detta.

Den lilla skara som styrelsen utgörs av kan i dag bestämma i stort sett allt som rör partiet. En stor medlemskår skulle inskränka deras makt betydligt till förmån för mer demokrati.

Olle Ljungbeck

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare