Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det är helt okej att vara lite trött!

Annons

När man var liten bestod påsken mest av en massa väntande. Man väntade på att kompisar skulle komma hem från släktmiddagar. Väntade på att mormor skulle äta färdigt så man fick gå ifrån bordet. Väntade på att det skulle bli kväll så TV började sända någonting som inte var religiöst. Och man väntade på att den förbannade påskharen skulle komma så man fick sitt påskägg någon gång.

I dag är påsken mest en välkommen vilohelg efter de sista dryga vintermånaderna. En kompis sa häromdagen att det var ju väldigt bussigt av Jesus egentligen att hänga på korset så vi andra kunde få påsklov. Och det må man ju hålla med om, även om det väl inte är själva hängandet så mycket som återuppståendet som vi firar. Eller vad är det vi firar, egentligen? Jag har aldrig riktigt förstått påskens innersta väsen. Det är säkert därför jag så gärna tillbringar den i myskläder i soffan med en bra bok och en chokladask (och om Miss Bomhus behagar åka iväg för att träffa sin tjejliga någon kväll så är det en utmärkt helg att somna framför en gammal svartvit rymdfilm). Jag känner inte Jesus närvaro i mig, tyvärr.

Vilket jag egentligen borde göra, kan man tycka. För det är ju faktiskt så att merparten av de atomer som finns på jorden i dag har funnits här sedan tidernas begynnelse. Och de återanvänds hela tiden! Det är mycket möjligt att en liten del av min hjärna satt i Johannes Döparens fot en gång. Kanske Albert Einsteins smartaste lilla frontallobs-atom har råkat hamna i min tjocktarm där den inte gör mycket nytta alls (i min hjärna är den nog inte i alla fall, det borde ha märkts vid det här laget). Och säkert går några av oss omkring och har Jesus i sig rent bokstavligt också.

Problemet är ju att man aldrig kan veta exakt var alla ens atomer varit förut, eller vilka spännande äventyr de varit med om. Om de bara mindes och kunde berätta skulle vi kanske äntligen få svar på många av de stora frågorna. Som till exempel varför vi egentligen firar påsk. Eller hur Elvis tänkte när han gjorde alla de där dåliga filmerna. Och framför allt hur The Big Bang egentligen gick till. Ja, jag vet att det låter konstigt, men nästan alla atomer som utgör denna medelålders, vinterblekfeta man vid namn Larry Forsberg var faktiskt med om The Big Bang. Och i stort sett alla viktiga händelser som inträffat sedan dess. Du kanske gick omkring och trodde att du var unik? Ha! Det finns inget nytt under solen. Eller, jo, det gör det. Varje år dimper det faktiskt ner ungefär 50 000 ton nya, oanvända atomer från himlen. Jag tror det är de atomerna som hamnar i Lady GaGa. Men resten av oss är bara återvinning.

Och skulle det vara så att du liksom jag använder den här helgen till att vila och slappa så ska du absolut inte ha dåligt samvete för det. Det är helt okej att känna sig lite trött ibland, vi har ju trots allt hållit igång sedan The Big Bang!

LARRY FORSBERG