Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det blev mer som ett gayigt första maj-tåg

Hejsan alla härlig glada Gävleborgare!

Här kommer en lite happy krönika från det rosa yrvädret som gillar sticka ut hakan och säga vad jag tycker. Efter några dagar i regnbågens färger så fick äntligen Gävle sin Pride-parad och på lördagen tågade en färggrann skara genom Gävles gator och viftade och vinkade till hundratals åskådare som stod längs vägen. Jag var med och gick med regnbågs-färgade glasögon, klocka och armband! Även min lilla hund Bristol gick snällt med och luktade längs paradvägen. Jag kunde ha honom med då det inte var många ekipage som hade ljudliga disco-anläggningar i tåget, vilket jag saknade. Det blev aldrig någon riktig fartig parad och festival utan mera som ett lite mer gayigt första maj-demonstrationståg. Till nästa år hoppas jag på flera flak med härlig musik som kan dunka på så vi både syns och hörs mera och även får dansa lite.

1979 då det fortfarande var en sjukdom att vara homosexuell (under siffran 302, en term som innebär mentalrubbning), då lät skallaropen i de första demonstrationstågen i Stockholm; - Vi är arga inte snälla, vi är homosexuella! Sen togs sjukstämpeln bort. Kanske det inte var riktigt det som hördes i lördags i Gävle. Och visst har det väl blivit bättre i Sverige och Gävle för alla fina HBTQ-personer.

Många har skrivit på min Facebook och tyckt jag var bra hård för att jag skrivit där att jag inte kände någon Pride-känsla i Gävle när jag i fredags var inne och bara såg sex Pride-flaggor vid Rådhuset, men det var kritik till handlare och affärer att de inte direkt deltog och tog upp temat Pride och visade sin solidaritet och visade ett intresse för dessa dagar. Som till exempel i Stockholm som passar på att för alla visa sin öppenhet för mångfald och kärlek utan gränser och kön. Så min kritik var inte till alla volontärer och Pride-ledningen som säkert gjorde sitt bästa och kämpade för att fixa sponsorer och att det skulle gå runt!

Har förstått att många försöker få ihop lite pengar om man tror på turen och spelar! Jag brukar varje gång när jag är hemma i Gävle köpa någon sorts lott, mest har det blivit en slant på ATG och hästar. Jag kan inte mycket så jag brukar be om en Harry Boy för ca 60-80 kr.  Då får jag en gul lapp med lite olika hästnamn på och att loppet går närmaste onsdagen eller lördagen V75 eller vad det är. Problemet med mig är att jag alltid glömmer bort att jag har denna lilla värdefulla lapp i min plånbok i veckor och kommer på att, - Just ja! Jag borde rätta min kupong. Alltid för sent! Den har gått ut. Jag får tips om gå in på nätet själv och rätta med kod och grejer. Men det säger lika där, - Din kod finns inte kvar. Så nu har jag kommit på att jag ska nog inte lägga pengar på spel, då jag har minst i 16 fall missat rätta i tid. Jag har säkert bidragit till många miljoner som jag kanske vunnit. Så jag får nog satsa på något annat.

Vet inte om man ska börja satsa pengar på om vem som kommer vinna det amerikanska presidentvalet? Hur är oddsen? Jag undrar varför amerikanarna bara har två personer att välja mellan när de ska rösta fram en president – men över 50 personer när de ska välja Miss Amerika?

Var i Furuviksparken och lyssnade på en legend, Jerry Williams. Vilken kille, mannen är 74 år och rockar fett så det svängde mellan karusellerna. Jag blir så glad och imponerad av dessa artister som kört på så länge och hållit också! Jobbade själv med Barbro Lill-Babs i Stockholm Pride nyss och där är det samma krut och energi i den kvinnan. 78 år ung och fortfarande en tuff brud i lyxförpackning.

I parken stod jag och försökte njuta med en kall cider och släppa loss till Jerrys show och stod och dansade lite på stället och trampade takten till rockklassikerna. Men ständigt kom det folk fram som ville ta selfis eller prata om jag kände igen dom. - Nej, svarade jag om jag kände dom, men svarade ja snällt till ta en bild ihop. - Men kan du inte tänka lite då, bad dom igen. - Var vi sågs? - Nej jag vet inte sa jag. - Men så dåligt, minns du inte det var ju 1974 då gick jag ju i din systers parallellklass i skolan!

Visst känns det som om nästan hela ens barndom är som att vara full? Alla minns precis vad du gjorde – utom du själv.

Hälsningar Babsan, evigt ung