Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det blir inte fler brott för att polisen försvinner

/

Helt klart är han illa berörd av det anonyma brev från missnöjda poliser som blivit offentligt den senaste tiden. Där anklagas länspolismästaren för att redan ha gjort patron ur. Tid att avgå, tycker de som skrivit brevet. Dock har han ett halvår kvar. Sen går Ulf Möller, efter tolv år på posten som chef för polisverksamheten i Gävleborgs län.

Annons
Vi ses i polishuset i Gävle där Ulf Möller haft sitt arbetsrum sedan han tillträdde.
Före honom var länspolismästaren en tjänsteman vid länsstyrelsen. Under Ulf Möllers tid har det skett stora förändringar i organisationen

Hur känns det att snart få lämna uppdraget?
Både skönt och litet oroande. Jag får mer tid till att segla men kanske blir det för litet att göra efter ett tag. Det har varit turbulenta år. I början var det mer turbulent i Hälsingland. Jag införde centralisering. Vi skulle dra ner vår ekonomi med 16 miljoner vilket blev 20 procent. Och då var jag tvungen att göra något. Jag lade ledningscentralen och administrationen i Gävle och drog ner på antalet poliser. Det drabbade Hälsingland hårdast, vilket ledde till missnöje. Runt 130 människor försvann ur organisationen.

Du hade ju varit polismästare i Hudiksvall. Tyckte de att du svek dem?
Det låg nog en del i det. Jag gjorde också misstag och fick gå tillbaka några steg. Det framgick i det anonyma brevet också, att jag kör framåt och backar. Det är sant. Ibland tar man två steg framåt och när det inte gått bra får man ta ett steg tillbaka. Så har utvecklingen varit.

Hur upplevde du brevet?

Man blir ledsen, det går inte att undvika. Mest ledsen blev jag när en journalist krävde min avgång för ett år sedan. Då beskrevs jag som en översittartyp. Jag frågade då både anställda och fackets företrädare om de tyckte att jag uppträdde som en översittare som kör över folk och skickar obekväma till cykelkällaren. I så fall hade jag varit olämplig som chef. Men det tyckte de inte att jag är. Däremot begärde jag aldrig deras förtroende.
Visst sliter det på relationen chef och personal när man tvingas dra ner med 20 procent. Själv tycker jag att det har gått förvånansvärt bra även om jag har gjort flera misstag. Vi var till exempel först med att göra en myndighet i stället för sex fristående här i länet, efter Stockholm, Göteborg och Gotland.
Med den omorganisationen fick jag formell möjlighet att kunna ge order och därmed kunna bygga upp mer samverkan.
Det är förresten bara jag och länspolismästaren i Norrköping som är kvar från den tiden.

Vad tycker du om att brevet var anonymt?
Att man går till massmedierna i stället för att ta upp det här är ett misslyckande. Även om man är rädd tycker jag att man ska vara öppen. Många kommer hit eller skriver mejl och de får oftast svar och en diskussion. Den typen av kritik går att bemöta, men inte sånt här.

Är det fegt?
Jag tycker det. Jag reagerar även på en föraktfull ton i brevet där man beskriver arbetskamrater som gamla militärer och en postkassörska. Vi har en mycket duktig personalchef, som en gång började som postkassörska. Jag tycker det är strategiskt viktigt att vi får in både civila experter och fler kvinnor i organisationen. Vi behöver erfarenheter utifrån för att inte bli en sluten organisation. Och skälet till att jag vill ha in fler kvinnor i ledande positioner beror inte på jämställdhetsfrågor utan av effektivitetsskäl. Det är bra med en större blandning av människor. Av tradition har det varit karlar, poliser, som ska göra allt. Det är en kultur som vi behöver förändra.

Leif G W Persson tycker att poliser är lata och dumma.
Jag tror inte att han egentligen tycker så. Han vill bara profilera sig. Han har kört med samma snack sen jag träffade honom första gången, för 30 år sedan. Då var jag ny i polisväsendet och vikarierade på rikspolisstyrelsen. Han är en skärpt karl och slagfärdig även om han inte har så mycket på fötterna.Visst finns det poliser som kan göra mer men i dag är problemet det motsatta. Arbetstempot för poliser har blivit så högt att det har blivit ett arbetsmiljöproblem.

Du har jobbat mycket med att effektivisera polisarbetet.
Ja, men det handlar inte om att vara lat eller inte, utan att försöka hitta bättre sätt, bättre metoder. Att jobba mer professionellt. Och framför allt, att utveckla ledarskap så att vi kan motivera människor.

Polisens prioriteringar drabbar vanligt folk. Som att ni inte kommer vid sommarstugeinbrott, till exempel.
Det här har vi pratat ganska mycket om. Det finns brister jämfört med tidigare. Men den tiden när vi hade en polis till och med i Los i Hälsingland kommer aldrig tillbaka. Om det inte finns spår eller vittnen till cykelstölder eller sommarstugeinbrott vet vi att chansen att klara det brottet är väldigt liten. Vi måste satsa resurserna på det vi kan klara ut.
Däremot måste vi bli bättre på att hantera målsägare. Vi bör ha en kontakt med dem, åtminstone på telefon. Det är viktigt.
Vissa typer av brott har vi svårt med i Gävle. Men det har inte gått så långt att vi inte ens klarar ut brott med känd gärningsman. Då skulle förtroendet för rättssamhället börja vika.

Annars verkar man kunna klara de flesta brott med DNA-teknik. När blir det rutin?
Det är rutin redan nu, men bara vid grövre brott. Men man skulle kunna diskutera om vi prioriterar rätt. Nu satsar vi resurser om någon spränger en bankbox och Handelsbanken förlorar 200 000 kronor.
Kanske är det viktigare att satsa resurser när fru Svensson utsätts för åldringsbrott och förlorar 1 000 kronor. Vad är viktigast, egentligen?
Det gäller att hitta en balans.
Sen tycker jag att det är bra att samhället går långsamt fram när det gäller möjligheten att kontrollera med tekniska medel, som övervakningskameror. Jag var i England i våras och där kan man sitta på stationen och se brott som filmas medan de sker, till exempel mot bankomater. Då hinner de ingripa och ta brottslingen på plats. Det var lite skrämmande.

Varför blev du polis?
Jag började med att läsa juridik och gjorde tingstjänstgöring. Då fick jag höra talas om möjligheten till polischefskarriär och tänkte att det var litet mer varierat än att sitta och slå i lagboken. Så jag hoppade av tingsmeriteringen och gick polischefskurs i två och ett halvt år, där teori och praktik blandades.

Har du jobbat som vanlig polis?
Nej, bara under praktiktiden.

Hur hamnade du i Hudiksvall?
Jag är född och uppvuxen i Stockholm, vid Globen, som inte fanns då. Jag tävlingssimmade och spelade även vattenpolo. Och gifte mig med en tjej som också simmade. Det här var under gröna vågen så vi ville prova på att bo utanför Stockholm. Hon ville till Hudiksvall för hon gillar att åka skidor medan jag ville segla och drogs till Västervik. Så det blev Västervik, ett vikariat. Och när det var slut efter två år blev det Hudiksvall. Så fick vi barn och blev kvar. Vi trivs. Och nu har jag köpt ett litet hus i Jämtland för 30 000 kronor.

Vad har du för segelbåt?
En Scampi, 30 fot, som jag byggde från trekvarts färdig för 20 år sedan. Nu ligger den i Stockholms skärgård. Mina döttrar bor i Stockholm och de vill också kunna använda båten. Själv seglar jag mindre än förr.

Vad gör din fru?
Hon jobbar i Hudiksvalls kommun, med något tekniskt, med data och Gis, geografiska informationssystem. Hon har ansvar för de tjänsterna.

Varför flyttade ni inte till Gävle när du fick jobb här?
Min fru hade jobb där och det var lättare att pendla till Gävle än tvärtom.
I början hade jag en liten lägenhet i Albion och jobbade väldigt mycket, med sena nätter. Jag fick ju bygga upp en helt ny organisation. Nu behöver jag inte jobba lika mycket längre.
Men även om jag ska sluta om ett halvår är jag fortfarande väldigt engagerad, framför allt i brottsförebyggande frågor. Det är viktigt att det finns ett brottsförebyggande råd i varje kommun.

Varför blir folk brottslingar?
När jag höll på med simning i Stockholm, för klubben Hellas, hade jag träning för nybörjare i Gubbängsbadet.
I de trakterna var det mycket problem. Jag såg två grabbar som var särskilt begåvade för att bli goda simmare, en blond lintott som pappan skjutsade. Han bodde i ett radhusområde. Och en kille med italienskt namn som kom med ett gäng, som busade och hade sig. Italienaren var nog egentligen litet vassare men hans gäng förde ett sånt busliv att de fick sluta, efter fjärde varningen. Det sista jag hörde om honom var att han hade varit och eldat i källargångar. Där höll de till och sniffade. Lintotten däremot blev Sveriges bästa fjärilssimmare och fick träna i USA.
En orsak kan helt enkelt vara olika förutsättningar.
En annan orsak kan vara sånt som kommer av födseln, det som drabbar bokstavsbarnen, som samhället också har ansvar för.
För oss är det kanske inte så viktigt att vi prioriterar en grabb i femteklass som snattar en gång om han har bra förutsättningar i övrigt. Det gäller att hitta det lilla fåtal som går vidare. Vissa typ av brott som kombineras, som flera bilstölder och narkotikabrott, medför en stor risk. Där bör vi koncentrera oss.

Är du humanist?

Jag vet inte. Jag är ingen intellektuell typ. Men jag tror att jag har förmåga att känna med människor. De senaste tio åren har varit de bästa under mitt yrkesliv. Vi har varit en liten grupp som samlats runt våra mål och drivit utvecklingen.

Vad har varit frustrerande för dig?
Mitt största misslyckande är att inte kunna förklara våra ambitioner bättre. Nu kommer vi att anställa en informationsansvarig som kan ge råd, både hur man kommer ut med budskapet men även inåt. Vi behöver mer kunskap om hur man gör det.

Vad kommer du att sakna?
Den sociala gemenskapen. Jag har träffat många bra, trevliga människor, poliser med profil. Men även allmänheten. Det här är ett jobb där det händer saker. Det är aldrig tråkigt. Ingen slentrian. Men det ska bli skönt att trappa ner.

Många känner oro när poliser försvinner från mindre orter, som Hofors och Sälen.
Att det skulle leda till större brottslighet är inte sant. Då har man överdrivna förväntningar på vad några få poliser kan göra i ett samhälle. När jag gick polishögskolan beskrev en kriminolog ett projekt i Kansas City. Där delade man in staden i tre områden. I ett fördubblades antalet poliser, i ett halverades det och i det tredje var det som vanligt. I övrigt jobbade man på samma sätt. Efter två år undersökte man vad som hade hänt. Resultatet var att inget hade hänt. Att vi skulle åka runt som nattväktare påverkar inte brottsligheten. Däremot om vi jobbar med de mest aktiva, både ungdomar och de som redan är kriminella.
Sen är det en annan sak att allmänheten tror annorlunda. Det påverkar deras känsla av trygghet och det är också viktigt. I vår nya strategi, Polis 2005, resonerar vi med personalen om hur polisbemanningen ska se ut i länet. Målsättningen är att varje kommun ska ha en polisstation, även om det bara är två poliser som tjänstgör. Det måste också finnas poliser som samarbetar med de brottsförebyggande råden.

Vad hade du gjort om du inte blivit polismästare?
Kanske blivit journalist, som pappa. Han är 89 år nu och började som reporter på Arbetet i Malmö. Sen blev han Morgontidningens siste utgivare och litet senare kanslichef för sossarna riksdagsgrupp.

Är du själv politiskt engagerad?
Nej. Det är bra att jag inte varit det, i det här jobbet.

KERSTIN MONK
Samtalar med människor varje söndag i GD
026-15 96 44
kerstin.monk@gd.se

Mer läsning

Annons