Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det goda omdömet

Annons

Ibland tycks det som om den stora bristvaran i samhället är det goda omdömet. I dessa dagar plockas fjädrarna av finansmän, bankdirektörer, fackliga ledare och andra som försöker kvalificera sig för den verkliga eliten. Missbedömningar avslöjas i stora hopar, affärer och handlingar långt ute i gråmarkerna börjar synas och de som står där mer eller mindre avklädda hittar på förklaringar som närmast liknar kåksnack.

Det är en dyster erfarenhet av dagens turbulens.

Det är ingen överdrift att påstå att gängen som dansar ivrigast kring guldkalven har tappat sitt förtroende hos den breda allmänheten som ju faktiskt är kärnan i Sverige! Krisen kan inte få avslutas genom att läget successivt förbättras, genom att oron sakta stillas och genom att hoppet om gladare ekonomi tillåter de många som har att förklara sig glida undan bland skuggorna. För att krisen ska få effekt på lång sikt måste det spira nytt ur askan.

En ursäkt som hör till de vanligaste är att lagar och regler inte har överträtts och att detta alltså skulle ursäkta uselt handlande. Ursäkten är av samma art som det beryktade ”vi måste se över rutinerna” om än graden är mycket större i finans- och styrelsekriserna. Allting kan inte föutses utan det som händer måste behärskas av dem som är satta att göra det.

På den mera vardagliga nivån möter vi ofta det där med att det inte finns regler för den eller den händelsen och att hanteringen av det som skett därför blivit tvivelaktig. Vi alla har stött på det otaliga gånger och dessvärre tas det som en gångbar ursäkt. Kanske ska vi lära oss av krisen att i alla sammanhang rensa ut diffusa begrepp och förklaringar. Alla gör fel och det är ingenting märkligt med det men i samhällslivet måste ändå ansvaret synas tydligt och den som har att ta det ansvaret måste ha gott omdöme. Inte minst har ansvar och gott omdöme bäring mot chefer av alla slag. Ett chefsjobb innebär löneökning och höjning av den personliga statusen och då ska man ha vilja och kraft att möta även oväntade problem – och att lösa dem.

God utbildning är ett plus i arbetslivet men det garanterar inte gott omdöme. Dessvärre tycks politikerna i toppskiktet har svårt att behärska sina områden. De höga lönerna, de frikostiga pensionerna långt borta från väljarnas vardag, de välbetalda sidouppdragen och så vidare har uppenbarligen suddat ut väsentliga gränser. LO-toppens agerande är ett bevis på det.

Wanja Lundby-Wedin hör till dem som sett glansen högt däruppe och låtit sig bländas. Sådan sprider sig i ringar nedåt till alla dem som längtar efter guldkantade positioner. Någon garanterad koppling mellan position och omdöme finns dock inte. Inte på någon nivå.

GD 2 APRIL 2009