Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det här är min bransch, mitt liv"

/

När Siham Shurafa var barn såg hon inte skådespelare som något man kunde bli. Men efter att ha både jobbat och pluggat helt andra saker bestämde hon sig ändå för att försöka.

– Det var som att jag aldrig hade gjort annat, jag ville inte gå hem.

Annons

Gällt sjungande springer Siham Shurafa in på scenen. Bakom henne guppar en enorm låtsasrumpa och famnen är full av bröllopskläder. Hon dansar runt den ofrivilligt blivande brudgummen och kastar tygblommor från sin bh.

– Faster, inte nu, jag pratar i telefon ... nej det där blev fel, säger motspelaren Fikret Çeşmeli och vänder sig mot regissören.

– Vi tar det en gång till, säger Michael Cocke.

Siham Shurafa lämnar scenen för att springa in på den igen, på samma sätt för sjunde gången den förmiddagen.

En dag för fem år sedan såg Siham Shurafa en annons om en roll för någon med Mellanösternpåbrå. Hon hade då varken gått någon teaterutbildning eller haft en roll tidigare och på auditionen bemöttes hon med attityden "Varför tar du min tid?"

Den ändrades under provspelningen. Hon fick rollen och tre år senare sade hon upp sig från sitt fasta butiksjobb för att satsa på skådespelandet på riktigt.

– När jag ställde mig på scenen kändes det som att jag alltid gjort det. Jag ville inte gå från jobbet de första åren, inte lämna rollerna.

Som skådespelare gäller det att leva sig in i hur någon tänker, känner och rör sig. Förmågan att vara lyhörd och förstå en annan människa är det viktigaste arbetsredskapet, enligt Siham.

– I grunden handlar det om att hitta känslor inom sig själv och kunna plocka fram dem. Man måste känna rollkaraktärens känslor och viljor.

Tillsammans med sina kollegor på Gävle Folkteater repeterar Siham Shurafa nu för uppsättningen Kärleken är fri som handlar om rättigheten att själv välja hur man ska leva sitt liv och vem man ska älska. Varje tisdag kommer en grupp gymnasieungdomar med olika bakgrunder och tittar på repetitionerna. De utgör en referensgrupp och ger sin syn på om scenerna är trovärdiga, om de själva skulle kunna uttrycka sig som rollkaraktärerna eller känner igen sig i situationerna.

– Det är de finaste dagarna. Deras röst är superviktig för föreställningen.

Att sätta sig in i andra må vara grunden. Desto svårare tycker Siham Shurafa det är att spela vanlig, använda sin egen röst och inte vara någon särskild.

– Jag vet inte varför men det är jättesvårt att spela någon som bara är, utan attiraljer, konstigheter och ticks.

Liksom att få fram intimiteten i en kyss.

– Att göra scener som anspelar på intimitet eller sex är en sak, men att kyssa någon är intimt på riktigt. Det går inte riktigt att fejka.

Som skådespelare förväntas man i bland ställa upp på både det ena och det andra. Enligt ett filmmanus skulle Siham vara fastkedjad i en säng. Det skulle visa att tjejen hade svårt att sätta sig emot mannen hon spelade mot. Det ifrågasatte hon.

– Det gäller att känna sina egna gränser och det kan nog vara bra att fundera igenom dem innan. Scener kan ändras mitt i inspelningen och då är det svårt att säga emot, man vill ju inte göra ett dåligt jobb samtidigt som jag inte vill gå med på vad som helst bara för att det är film.

En filmroll kan betyda stora pengar. Men ofta betyder det inga pengar alls. Många gånger är jobben rent av obetalda och den finansiering som ett filmprojekt har fått går till att hyra utrustning och betala omkostnader.

Siham Shufara har de senaste åren försörjt sig med hjälp av extrajobb inom hemtjänsten.

– Att ha filmat material som man kan visa upp är A och O. Kanske visas filmen på någon festival och det kan leda till något mer men om inte annat behöver man det på sin hemsida. Man får nog räkna med att göra några gratis roller i filmprojekt – reklamjobb däremot, de kan man mjölka.

Skådespelarbranschen är en av de tuffaste att slå sig fram i. Även om Siham Shurafa alltid lockats av yrket försökte hon inte förrän hon var 28 år. När hon var liten såg hon inte skådespelare som något hon kunde bli. Det var inte en möjlighet.

På gymnasiet valde hon Samhällsprogrammet och kände sig malplacerad när hon såg teaterelevernas föreställningar. Sedan hoppade hon på – och av – lärarutbildningen och tog jobb inom vård och handel.

Inspirationen till att ta steget kom från vänner som satsade på sina drömmar.

– Jag kände att jag inte hade råd att fega. Det är ju agera jag vill göra och det är nu jag måste leva. Att våga eller inte våga har präglat allt och jag vill inte tänka på att branschen är tuff. Det här är min bransch, mitt liv. Då spelar det ingen roll om den är tuff eller inte.

Till de som drömmer om att bli skådespelare ger hon rådet att helt enkelt "göra det".

– Vänta inte på att något ska komma till dig. Sök roller, sök utbildningar. Kommer du inte in på scenskolan i Stockholm – skit i det och sök utomlands i stället. Skriv ett eget manus och spela in det. Ingen annan kommer att fixa det åt dig.

Annons