Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Det här ska inte få hända någon annan”

I september förra året ringer det från socialtjänsten. Thomas måste omedelbart komma. De vill prata om de grova missförhållandena i familjen. Omtumlad svarar Thomas att det inte går. Han måste ju hämta döttrarna från dagis och skolan.

– Dem har vi redan hämtat, blir svaret.

Där och då började en ett år lång mardröm.

– Det har varit helt overkligt. Vem kan tro att något sånt här kan hända? Att det inte krävs mer än ett telefonsamtal för att de ska kunna ta ens barn ifrån en? säger Jennie.

Efter fyra friande domar väljer Jennie Berg och Thomas Andersson att berätta om det osannolika trauma familjen gått igenom det senaste året.

Jennie satt hos frisören när hon fick sitt samtal från socialtjänsten. Med blött hår kastade hon sig iväg, skärrad, eftersom hon trodde att något hade hänt hennes barn.

Det visade sig att anmälaren var Jennies syster. Jennie hade i ett samtal anförtrott systern en pinsam situation, som uppstod när döttrarna en lördagsmorgon stormade in i föräldrarnas sovrum och slängde sig i sängen. Den ena flickan råkade ta på sin pappas snopp. Han tog genast bort hennes hand, något som flickan också själv skulle komma att berätta under rättegången.

– I de filmade förhören ser man hur polisen ställer ledande frågor till henne. De använder formuleringar som hon till slut, efter långa förhör, upprepar. När socialtjänsten gör sin utredning framstår det som att formuleringarna är hennes ord från början. På det här sättet skulle man kunna sätta dit vem som helst om man ville, säger Thomas.

Jennie säger att hon genom allt ändå har litat på att rättsamhället skulle hjälpa dem.

– Så fort det har landat i en rättssal så har det ändå funkat. De har tittat på alla omständigheter och fattat välgrundade beslut. Där räcker det inte att hänvisa till ett telefonsamtal, säger Jennie.

Bakom systerns anmälan ligger ett bråk mellan systrarna, som tidigare nästan aldrig bråkat, säger Jennie. Hon tror att systern helt enkelt inte kunde förstå vilka konsekvenser hennes anmälan fick.

– Det är klart att man måste ta en sån här anmälan på allvar. Men man måste väl ändå träffa anmälaren och göra en kontroll eller en bedömning om vad som ligger bakom, om det är sant. Det måste väl finnas något slags filter innan man tvångsomhändertar barn, säger Thomas.

De säger att de efter systrarnas samtal om den pinsamma sovrumssituationen varit tillfrågade om att vara barnvakt åt systerns barn. Sen kom bråket, därefter anmälan.

I dag är de på god väg att återvinna sina liv igen. De säger att livet innan telefonen ringde den där fredagseftermiddagen, det var ett fantastiskt liv med två underbara ungar, ett lyckligt förhållande sedan 18 år, ett ombonat hem och fasta jobb. Sen togs deras barn ifrån dem, utan att de kunde göra något.

Thomas låstes in i häkte. Jennie misstänktes för medhjälp eftersom hon låtit ”övergreppet” ske.

Och när den första domen friade dem vägrade socialtjänsten ändå att låta barnen få komma hem.

– När vi träffade dem log de mot oss och sa att ”det kommer inte hem några barn”, berättar Jennie.

Socialtjänstens argument var att det i familjen finns ett ”sexuellt gränslöst beteende”. I sin utredning skriver handläggarna bland annat att ”fadern bedöms utnyttja situationen för sina egna sexuella behov”.

Tvångsomhändertagandet av barnen tas upp i Förvaltningsrätten, som kommer fram till samma sak som tingsrätten; det finns inga missförhållanden i familjen som gör att barnen behöver vara omhändertagna av andra än sina föräldrar.

– 68 dagar var de borta från oss, konstaterar Jennie.

– Jag kommer aldrig att glömma synen av dem när de stod och vinkade åt oss i fönstret när vi skulle hämta dem, säger Thomas.

Det är 68 kvällar som barnen inte fick säga godnatt, släcka lampan, men veta att mamma och pappa ändå fanns där utanför. 68 dagar och nätter av jobbiga tankar inuti små huvuden om vad som egentligen hade hänt med deras föräldrar.

– Vi fick veta var de var. Man fick verkligen lägga band på sig för att inte bara åka dit och hämta dem, säger Jennie.

Efter de 68 dagarna kunde familjens mardröm ha slutat. Men vid en husrannsakan hade en filmsnutt från familjens sommarsemester på Öland hittats på Jennies dator. Barnen är nakna efter att ha badat och skrattar hejdlöst när de leker i en säng. Den ena flickan kittlar sin syster kring halsen. Jennie tycker situationen är rolig eftersom flickorna skrattar så mycket att sängen skakar.

Åklagaren tolkar flickornas lek som samlagsrörelser och filmen som barnpornografi. Jennie åtalas. Även den här gången ogillar Gävle tingsrätt åtalet. Domen överklagas inte.

Och i september i år ogillar även hovrätten det första åtalet mot dem båda. De tror och hoppas inte att deras döttrar tagit sådan skada av omhändertagandet att det inte går att rätta till. Men frågor, framförallt från den äldsta flickan kommer ibland.

– Vi försöker förklara så gott det går och får nu tvätta bort det socialtjänsten ställt till med. Vi fick veta att den äldsta hade skrikit och sparkat när hon förstod att hon inte fick komma hem. De har fått höra av de här människorna att mamma och pappa har gjort fel och har fått förklarat för sig att det skulle bli en rättegång mot oss, säger Jennie.

De säger att de haft ett väldigt stort stöd av vänner och bekanta genom hela processen, men att det bitvis även har varit jobbigt att känna sig utpekad för det allra värsta i en liten stad som Sandviken.

– Men tanken på vad folk kunde tänka fick man lägga åt sidan väldigt tidigt. Det var bara att försöka överleva för att inte slänga sig framför tåget, säger Jennie.

En ganska lång tid efter att flickorna var tillbaka hos dem tyckte Thomas att det var jobbigt att göra sånt som kunde tolkas som ett sexuellt intresse av sina egna barn.

– Det var jättejobbigt att gå på badhuset till exempel.

Deras osannolika historia har väckt stor uppmärksamhet. I går tog SVT:s Uppdrag granskning upp fallet.

I dag på morgonen är Thomas med i Gomorron Sverige och i kväll deltar de båda i Debatt i SVT.

– Det här ska inte få hända någon annan. Vi vill försöka bidra till en debatt som gör att andra inte drabbas. Det har varit ett rent helvete, säger Thomas.