Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det tigande folkets demokrati

DEBATT: Lasse Ekstrand följer den gångna helgens politikrapportering och konstaterar att partimedlemmar numera endast behövs som dekoration.

P1 i söndagsmorse. Råkar åhöra en lång intervju med förre KD-ordföranden Alf Svensson. Okritisk, för att inte säga devot på gränsen till insmickrande intervjuare, Svensson framstod som sympatisk och en hyvens man från Gränna. Vad åstadkom han, funderar jag så smått, vad minns jag av honom? Vårdnadsbidrag drev han igenom, det firades stort med tårta i partihögkvarteret att man lyckades med en av sina paradfrågor. Försämrad sjukförsäkring, därmed sämre liv för många sjuka och lidande, efter att han bidragit – vågar jag tro på att han gjorde det mot bättre vetande? – till lögnen om fusk och missbruk av försäkringen.

Själv har han missbrukat – säg ”använt” om det låter bättre – skattemedel i en livslång karriär som högavlönad yrkespolitiker. På toppen EU-parlamentariker, med alla förmåner. Därefter en pension vi andra bara kan drömma om. Ett gott liv på skattebetalarnas bekostnad.

Läs mer: Fler texter av Lasse Ekstrand

Jag kastade ofrivilligt ett getöga på en TV-sändning från partikongressen i Karlstad. Köbildning och armbågande till köttgrytorna, för att citera Myrdal. Skulle De gröna vara bättre än andra, större idealister? Fan tro´t.

Skattemedelsfinansierade partier och kongresser, det är som i forna Öststaterna, framför mig ser jag välregisserade föreställningar i Sovjet och DDR. Var är partimedlemmarna som borde stå för fiolerna? Partierna är numera statspartier, medlemsoberoende. Medlemmar behövs som dekoration och legitimering för partitoppen, ingenting annat.

Titta bara på vår egen region. Samma sak här. Eftersom jag är väluppfostrad avstår jag från att säga något om kvaliteten på våra skattefinansierade politiker. Kanske finns ett samband.

Jag är väl medveten om det spontana argument som brukar komma snabbare än en avlöning försvinner när statssubventionerna kritiseras: hur skulle det annars gå med demokratin? Vill du ha det som i USA?

Men, vad för slags demokrati talar vi om? Utan aktiva medlemmar och medborgare? Det tigande folkets? Makthavarnas demokrati?

Så för min del blir slutsatsen: Hur markera på skattsedeln att jag inte vill bidraga till detta demokratiska förfall med mina surt förvärvade pengar?

Läs mer: Hitta alla artiklar från GD Kultur här

Läs mer: Missa inte det senaste – följ GD Kultur på Facebook