Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dödsdomen för monarkin

Drottnig Silvias far var nazist. Det framgår med all tydlighet när man läser Johan Åsards bok "Drottningens hemlighet" som dels tar upp historiska fakta och dels berättar om turerna kring TV4:s avslöjande av pappa Sommerlaths politiska sympatier och handlingar, menar Curt Baldh.

Annons

Tidningen Arbetaren avslöjade 2002 att Carl XIV Gustaf inte är ensam om en familjehistoria med nazistiska inslag. Han delar den med drottning Silvia. Om detta har kungahuset och kretsarna som omger det hållit tyst medan drottningen mer aktivt, både officiellt och via diverse hemliga kanaler försökt förringa bilden av sin far, Walther Sommerlath, som nazist.

Arbetarens avslöjande kom vid en tid när monarkin hade en glansperiod. Det kungliga bröllopet 1976 hade varit en nationell manifestation. En av de få avvikande rösterna i hyllningskören var Expressens Ulf Nilson. Till skillnad från andra journalister hade han besvärat sig med att ta reda på litet mer om Silvia Sommerlaths bakgrund i Tyskland och Brasilien. Men det verkliga avslöjandet av den kungliga svärfadern som nazist gjordes alltså i Arbetaren. Senare följdes det upp av TV 4:s "Kalla fakta". Då fick historien drag av kunglig skandal.

Sedan dess har den vandrat en och annan tur genom medierna och får nu sin historik när "Kalla faktas" redaktör Johan Åsard berättar om tv-avslöjandet och sanningen om den familjehistoria drottningen både försökt hålla hemlig, förminska och försköna. ”Drottningens hemlighet” kallar Åsard sin bok, en historisk dokumentär som utvecklas till en debattbok om monarkin.

Den tyske affärsmannen Walther Sommerlath bodde i Brasilien när nazistpartiet växte sig allt starkare i Tyskland. Där hade han sin hustrus släkt och sin affärsverksamhet när han 1934, året efter Hitlers maktövertagande, anslöt sig till nazistpartiet som hade en avdelning för exiltyskar i Brasilien. Vad som fick honom att bli partimedlem är en av de frågor som återkommer i Åsards bok. Dottern Silvia har förklarat det med att det så att säga var naturligt, en del av systemet. Nazistpartiet höll på att rusta upp Tyskland efter den förödande freden efter första världskriget; nu rullade hjulen igen, hela samhället fick fart, ekonomin började blomstra, det var naturligt att ansluta sig till framgången.

Men där, i Brasilien, fanns inga sådana skäl, inte ens det sociala eller rent politiska trycket att ansluta sig. Sommerlath gjorde det av övertygelse: han sympatiserade med nazisternas politik, på alla områden.

1937 flyttade han med sin familj hem till Tyskland – för att vara närmare det parti han tillhörde. För affärsmannen Sommerlath var partiet och dess politik en möjlighet till lyckade affärer.

Sin bästa affär gjorde han något år senare när han övertog en framgångsrik metallindustri Berlin. Han gjorde det på det sätt partiet anbefallt – genom arisering. Industrin ägdes av juden Efim Wechsler. Ett sådant övertagande ingick i den nazistiska judepolitiken: judarna skulle jagas bort från närings- och affärsliv, deras tillgångar konfiskerades till den tyska staten, helst skulle de själva lämna landet. Wechsler hade uppmanats att lämna landet när han överlät sitt företag till Sommerlath. Uppenbarligen hade han redan fått ut sitt pass och inresevisum till Brasilien där hans dotter redan bodde. Hur stor köpeskillingen i verkligheten var utreds ingående av Åsard. Men den spelade egentligen ingen roll: vad Wechsler än fått i betalning hade pengarna beslagtagits av den tyska staten, han skulle inte få något med sig utomlands. Sommerlath hade för all del gjort en del av betalningen i form av tillgångar i Brasilien, delar av en kaffefarm och några markområden – som han fått i arv via hustrun.

När detta avslöjades i "Kalla fakta" tillkallade drottningen förre riksarkivarien och kabinettskammarherren Erik Norberg och gav honom i uppdrag att göra en historisk utredning om hennes fars affärer. Norbergs utredning analyseras grundligt av Åsard som finner att mycket litet stämmer med den dokumenterade verkligheten och att de förskönande bilder av händelserna Norberg underdånigt förser sin uppdragsgivare drottningen med saknar dokumentation.

Det här är historien om en tysk nazist, hans dotter drottningen och det svenska kungahuset som institution blir en lika upprörande som osmaklig berättelse.

Vad som skildras är ett furstligt maktspel med drag av både Kafka och Shakespeare. Bakom en känslomässig mask om vilken fin människa hennes far var använder drottningen alla underdåniga kretsar kring kungahuset för att visa hur fel "Kalla fakta" haft och hur illvilligt TV 4 behandlar respekterade människor som familjerna Sommerlath och Bernadotte. Till dem som ställer upp för henne hör Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, justprofessorn Madeleine Leijonhufvud, till och med Brasiliens president Cardoso. I deras skildringar förvandlas Walther Sommerlath från en nazist som villigt deltog i Hitlers ariseringskampanj till en hjälte som räddade den stackars juden Efim Wechsler undan gaskammaren till ett nytt, bättre och tryggare liv i Brasilien.

Med utmärkt dokumentation slår Åsard sönder denna bild och korrigerar berättelsen till historisk sanning: Sommerlath övertog ett företag som blev en del av tysk rustningsindustri medan Wechsler bara följde ett nazistiskt direktiv – att som jude lämna Tyskland.

I allt efterspel till "Kalla fakta" spelade den svenska drottningen huvudrollen, ofta i det fördolda men också offentligt då hon med sin egen historieskrivning förminskade och i mycket förnekade att fadern med sitt medlemskap i nazipartiet blev en del av Hitlerregimen. Att detta kastar en moralisk skugga över det svenska kungahuset är inte – som drottningen försökte påstå – mediernas fel utan helt hennes eget. Hur kan någon som läst Johan Åsards skildring av hur en svensk drottning i dag beter sig alls kunna känna någon vördnad för, än mindre sympati med en institution som bokstavligen skriver sin egen historia.

I mycket liknar hans bok den svenska monarkins moraliska dödsdom. Och det är nazisten Walther Sommerlaths lika listiga som skenheliga dotter som skriver under den, med sitt eget solkade familjeblod.

Johan Åsard

Drottningens hemlighet

Ordfront