Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dramatiskt dokument

Heléne Berrs dagbok visar hur vi gör oss vårt öde, hur vi internaliserar märket makten tvingar på oss och gör oss själva maktlösa i en vansinnig anpassning som hotar existensen och trots att vi vet protesterar vi inte. Heléne Berr var en av de miljoner människor som dog under kriget; ”Det är inte många av vår sort kvar i Paris – och chanserna att undkomma är små, för vi kommer inte att bli förvarnade”.

Heléne Berrs dagbok är intressant som dokument över den tiden och över henne själv – en intellektuell kvinna runt 20 år som med hjälp av de litterära klassikerna reflekterar över livet och tiden hon lever i.

Texten blir av nödvändighet dramatisk – ”Varför stannar vi kvar när risken är så stor?”

Runt henne deporteras alla hon känner. ”Det tycks finnas mer äkthet i smärtan än i lyckan.” Hon vet att tusentals judar dödas i Ryssland.

Vi måste minnas men är det inte dags att sluta sentimentalisera över en tid som varit i stället för att lära något av den, verkligen lära.

Under kriget gömde sig förföljda, judar och andra, över hela Europa.

Vi har 10 000 gömda i Sverige (minst), och det är nu.