Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dykare vill lösa båtmysterium

GÄVLEEn mer än 50 år gammal kriminalgåta kan vara på väg att lösas.

Annons
Den 21 september 1950 sjönk fartyget S/S Energi efter en explosion. Boende på Gräsö vittnade om en kraftig smäll.
Först hette det att fartyget gått på en mina och mer än 700 000 kronor betaldes ut i försäkringspengar till rederiet.

Fängelsestraff
Men 15 år senare återupptogs polisutredningen om vad som egentligen hänt efter att en ex-flickvän till någon på rederiet avslöjade att en man på rederiet köpt 20 kilo dynamit kort före händelsen. Tre män dömdes till fängelse mellan fyra och åtta år för att ha sprängt fartyget med dynamit för att få ut försäkringspengarna. En av de dömda var redaren och båtens ägare.

Enligt en grupp dykare på Singö dykcenter i Grisslehamn är mycket i det som kallats för "Energiaffären" oklart. Därför hoppas de kunna lösa gåtan genom att hitta vraket och undersöka hur sprängningen kan ha gått till. Arbetet utför de ideellt.

Var det en mina?
- Kanske gick skeppet verkligen på en mina, säger Jörgen Andersson, en av de fyra dykarna som hävdar att männen dömdes på indicier från en sårad flickvän.

Han berättar att fram till för två år sedan var det såväl dyk- som ankringsförbud i det område där Energi ska ha förlist.

Anledning: Vid en minsvepning 1947 fick man bara upp hälften av de drygt 400 minorna.

- Efter kriget kan båten mycket väl ha gått på en mina, säger Jörgen Andersson. I så fall blev de tre oskyldigt dömda.

MARIAM NARAGHI


Ur Gefle Dagblad lördagen den 23 september 1950:
"En fartygskatastrof, som krävt minst ett tiotal liv, har inträffat i Ålandshav. Sex man varav minst en svensk, ha räddats. Kl. 15.30 på fredagen kom fiskebåten GG 730 till Furusund i Stockholms norra skärgård medförande de sex räddade. Den förolyckade båten heter Energi och tillhör ab Estoco, Stockholm. Enligt hittills föreliggande uppgifter har Energi gått på en mina 20 distansminuter nordost från Söderarm omkring kl. 20 på torsdagskvällen. De räddade, som samtliga äro mycket medtagna, kunde på fredagen lämna mycket knapphändiga uppgifter."


Ur Gefle Dagblad den 25 september 1950:
"Energi, som lämnade Svartvik vid Sundsvall med en last av kopparslig på onsdagskvällen var destinerad till Rotterdam. Minexplosionen inträffade några minuter efter kl. 20 på torsdagskvällen. Detonationen hördes akter om maskinrummet och var så kraftig att fartyget så gott som slets mitt itu.
De sex räddade upplevde en fruktansvärd natt, då de mer eller mindre svårt skadade måste klamra sig fast vid kölen på den kantrade livbåten. De voro också nära att ge upp, då den svenska fiskebåten dök upp. De hade då varit i drift i över 12 timmar. (...)
Meningarna äro fortfarande delade om orsaken till sprängningen av Energi. Enligt redarens, Mägis, uppfattning, som styrks av de uppgifter han fått av några av de räddade, krigsvana besättningsmännen skulle det med största sannolikhet ha rört sig om en drivmina, medan däremot kommendör Fogelberg i svenska minvapnet håller det för högst otroligt att en flytande mina skulle ha kunnat åstadkomma så djupgående skador som tycks ha varit fallet. Uppgiften om en helvetesmaskin avfärdas av båda."


Ur GD den 29 september 1950:
"Sjöförklaring om ångaren 'Energis' förlisning hölls på torsdagen på Panamas generalkonsulat. Förhöret med de sex överlevande besättningsmännen leddes av generalkonsul Raquel Orreby.
En besiktning, som företogs av fartyget den 12 oktober 1949 i Gefle föredrogs. (...)
De räddade besättningsmännen fingo redogöra för olyckan, och två av dem, förste maskinist Johannes Timmerman och eldare Ernst Gloe, som båda befunno sig i maskinrummet, när explosionen inträffade, voro övertygade om att fartyget gått på en mina."


Ur GD den onsdagen
den 8 september 1965:

"Häktningen på tisdagen av en besättningsman på den sprängda Panamabåten Energi innebar att en av de märkligaste rättsaffärerna i svensk kriminalhistoria börjat nystas upp.
Aldrig tidigare har det inträffat att man börjat misstänka brott så långt efter det gärningen begåtts. Det var nära att sabotaget skulle ha blivit det perfekta brottet.
De fyra personer som nu sitter hos polisen måste ha fått något av en chock när polisen på nytt började röra i affären. Under de år som gått måste de ha invaggats i säkerhet.
Hur polisen fått veta att explosionen inte var en olycka är ännu inte känt."


Ur GD den 9 september 1965:
"En svensk kriminalman skall resa till England för att förhöra den sjöman, som tillsammans med den 48-årige Johannes Raag kvitterade ut föräkringsbeloppet på 750.000 kronor. (...)
Genom intensiva efterforskningar av bl.a. en polisman i Lindesberg har man kommit fram till att 48-åringen den 5 september 1950 i Grythyttan köpt 20 kg dynamit, 100 tändhattar samt stubin. (...)
Polisen kopplades in på fallet efter tips från en kvinna, med vilken förhören fortsätter. Hon har sedan flera år känt till förhållandet. Kvinnan har umgåtts med de fyra misstänkta, men kom på kant med en av dem."


Ur GD den 11 september 1965:
Ytterligare tre personer i den s.k. Energi-affären, häktades på fredagseftermiddagen. (...) De häktade ska enligt beslut av rätten genomgå s.k. liten sinnesundersökning."