Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Efter Wij ska Tove dra turister till Gävle

Wij trädgårdar i Ockelbo fick i början av året en ny vd, Tove Elvelid som dessförinnan var Wijs marknadförare. Men redan i höst lämnar hon chefsposten i Ockelbo för att leda Destination Gävle.

Annons

Efter intervju och fotografering äter Tove och jag lunch i Wijs trädgårdars mysiga restaurang och där ansluter trädgårdens skapare, Lars Krantz.

Tove har då berättat att hon har accepterat att leda Destination Gävle. Att det här blir sista sommaren på Wij för henne och att det är med minst sagt delade känslor som hon lämnar ett jobb som engagerat henne totalt. Den 1 oktober börjar hon sitt nya jobb vilket innebär att hon slipper pendla, att hon får mer tid över för familjen. Samtidigt ett lockande och spännande jobb med att marknadsföra Gävle.

Men beslutet var inte lätt för Tove och att det var ytterst impopulärt hos Lasse Krantz är uppenbart. Han kommer att sakna den utmaning som Tove har gett honom och är inte glad över att Gävle lyckats headhunta Tove.

Riktigt arg tror jag att han är och han säger att han aldrig vill besöka Gävle mer.

Så vad är så speciellt med Tove?

Inte mycket, tycks hon tycka själv. Hon har bara tagit en dag i taget i sitt liv. Levt i nuet och aldrig haft ambitioner att nå en position. Men hon har heller aldrig behövt söka jobb. Erbjudanden har kommit och de har varit så spännande att hon hela tiden har gått vidare.

Det berättar hon medan regnat droppar över Wij.

Men det hindrar inte verksamheten. Grupper med paraplyer guidas genom trädgårdarna. Tidningarna i Hälsingland gör reportage med Lars Krantz och Gudrun Sjödén är där för att fotografera sina kläder inför vinterkatalogen.

Tove och Lars har arbetat som ett team och tillsammans kläckt idén att alla Ockelbobor ska erbjudas gratis årskort. Det har slagit väl ut. Redan har över 1000 personer hämtat kort och Tove ser dem som ambassadörer för Wij på hemmaplan.

En annan nyhet är att alla som löser inträde får ett årskort.

– Vi har väldigt få återbesök så vi förlorar inte så mycket i intäkter. Det vi vinner är att folk kan komma igen och att vår restaurang kanske vinner på det. Vi blir mer inbjudande. Och om restaurangen går bra, då går även Wij bra.

Tove har varit vd och Lars vice vd, både i Stiftelsen, som ansvarar för framtida investeringar och i bolaget som ansvarar för driften. Och Tove säger att läget är under kontroll, trots att pressen regelbundet skriver om att pengarna tagit slut.

– Jag går till något nytt, så känns det. Det fanns ingen anledning för mig att lämna Wij. Däremot är jag i en fas i livet med ganska små barn. Jag skulle inte ha sökt ett jobb men jag fick helt enkelt ett erbjudande. De människor som jag jobbat med här är helt fantastiska så här hade jag kunnat stanna länge.

– Tillsammans med medarbetarna här har jag tagit fram en ny vision för Wij trädgårdar. Vi har funnits runt tio år, i olika skepnader. Nu är vi kända, kanske mer i övriga Sverige än här. Vi hoppas kunna jobba med ett internationellt perspektiv framåt. Jag gillar att strukturera grejer. Här såg jag en rad utspridda vagnar med ett otroligt fint innehåll. Jag har fått möjlighet att koppla ihop dem till ett tåg.

– Vi har fått ett tydligare koncept som varit enklare att marknadsföra. Vi har samlat oss kring att vara ett resmål för dina sinnen och ha aktiviteter som går i den riktningen. Vi ska ta vara på det vi redan kan och tematisera det på olika sätt, till exempel ett barnkoncept där vi uppmanar barnen att plantera ett frö som de kan återkomma till och titta på. Eller att de får med sig en kruka. Vi har också jobbat hårt med att locka Ockelboborna hit. Vi vill vara ett vardagsrum så som Rosendahls trädgårdar är för stockholmarna, en plats där man träffas.

– Jag är dålig på problem men bra på möjligheter. Vi har en ekonomisk ryggsäck som behöver lösas men där ser jag en massa spår till lösningar. Vi kan inte investera fritt. Jag tror att vi ska bygga innehåll i Wij trädgårdar, inte utveckla fler parkdelar. Vi har i dag sju visningsträdgårdar och större yta än de flesta andra. Jag ser inga bekymmer med att driva det här som en vinstdrivande verksamhet.

– Ja, en delad tjänst. De antog en ny vision om det gröna Ockelbo. De behövde förstärkning för att genomföra den visionen och vi såg att både Lasse och jag kunde hjälpa till. Vi fick uppdraget att samordna besöksnäringen i Ockelbo. Genom Daniels och Victorias förlovning blev det ökade krav på hur man gör när man blir kontaktad av pressen.

– Jag tror att man ska tänka efter, både en och två gånger, innan man handlar. Det är viktigt att man hanterar det här på ett smakfullt sätt. Man ska naturligtvis inte låtsas som om det regnar för då är det många chanser som går kommunen förbi. Vi ska sätta Ockelbo på kartan. Det är också är viktigt att ha kontakt med hovet. Till exempel, vilken gåva ska Ockelbo ge kungaparet?

– Vi har inte haft egna kontakter med hovet. Vi ska inte kommersialisera men dra fördel av att Wij ligger i Ockelbo. Vi skapar guldkant på tillvaron för Victoria har sagt att för henne är Ockelbo ett ställe där hon kan ladda batterierna och skapa livskvalitet. Det ska vi spinna vidare på. Det är kanske både litet subtilt och fånigt men vi har till exempel guldservetter i restaurangen i sommar. Däremot kommer vi inte att sälja muggar eller annat. Vi firar med guldkant i år.

– Jättebra. Ett alldeles lagom stort samhälle att leva i. Man känner alla, det blir inte anonymt. Samtidigt finns det valmöjligheter också. Min själ ligger i det här med havet och det är bra med Gävle, att man ska vända sig mot havet.

– Mina föräldrar skildes när jag var sex år så jag kommer inte ihåg att de har levt ihop. Det är en så vanlig situation så det är inte svårt att hantera. Jag har två yngre systrar och är en typisk storasyster. Jag levde med mamma.

– Jag var ett ganska praktiskt och realistiskt barn. Det jag har levt på hela mitt liv är min sociala förmåga. Den har tagit mig fram och fått mig att hamna i olika konstellationer som har varit rätt. Jag känner mig både visionslös och ambitionslös som människa. Jag har nog drömt ganska litet. Jag hamnar där jag hamnar och har det bra.

– Jag sökte och kom in både i Umeå och Uppsala. Men jag började plugga engelska ett år i Gävle och då blev jag familjär med stället. Då hade högskolan precis flyttat till Kungsbäck. Allt var nytt och fräscht. Det var en kul uppbyggnadsfas. Jag satt i en massa styrelser och kände mig ganska rotad.

– Att försöka ta vara på det man har och värdera det i stället för att alltid sträva vidare.

– Jag har det så fruktansvärt bra. Alla är friska, krya och snälla och gör som de ska, både hemma och på jobbet. Personligen händer det ganska mycket för mig. Jag är inte samma person i dag som när jag var 23 år. Jag har en helt annan bild av både världen och mig själv. Jag hoppas verkligen att den utvecklingen fortsätter. Så om tio år har jag det precis lika bra som i dag men jag vet ännu mer om mig själv och andra. Det låter inte så spännande men det är så det är.

– Ja, absolut. Min morbror är en stark förebild. Han är entreprenör i Söderhamn och driver företag. Han har inga egna barn så han har tagit oss till sig. Han heter Lennart Leontjev. Mormor och morfar kommer från Ryssland.

– Det känns som ett arv. Jag har varit i Ryssland några gånger med min mamma och syster. Då känner jag mig väldigt privilegierad för jag hade kunnat hamna i en helt annan situation. Jag får mig en tankeställare och tänker på mormor som är 88 år, en försynt, försiktig dam som aldrig gnäller. Hon är tacksam för sitt liv när hon ser sina släktingar. Jag har kontakt med ganska många släktingar genom Facebook. De finns i Karelen, ganska nära finska gränsen. Men jag kan ingen ryska, däremot förstår jag litet finska.