Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Elevkonsert med känsla

Annons

Senaste veckan har fem dirigentelever och två lovande solister förkovrat sig tillsammans med Gävle Symfoniorkester. Orkestern gör sitt för nästa generation, på köpet får vi roliga konserter.

Största Möjliga Känsla kunde stå som rubrik för fredagskvällens urval av kända melodier, många från operans värld, spanska tongångar. En värme som väl kompenserar för småspiken som yrde på vägen till konserthuset. Varför går inga bussar hit? Ett misstag, Gävle kommun.

Först Ouvertyren till Läderlappen (Strauss d y), dirigent Can Okan, en till synes glad prick, från Istanbul.

Festlig musik där en tydlighet utkristalliserar sig i stämmorna, svävande mjukhet och fint accellerando. Spanske violinvirtuosen Pablo de Sarasate (1844-1908) har ett finger med i spelet denna kväll, dels i form av en egen låt, dels i form av Saint-Saëns Introduction et Rondo capriccioso, skriven för Sarasate 1863.

Sistnämnda först. Martin Virin, även jazzpianist och repetitör vid Kungliga operan, dirigerar.

Agata Kawa, född -91 i Polen, är solist i denna underbart smäktande musik. Känslig värme, djupt vibrato, violinen låter som en röst. Här finns temperament också, dramatik och virtuositet så det räcker. Agata är redan en fascinerande säker violinist och Virin dirigerar med fint allvar. Mer Strauss, den om sköna blåa Donau. Estniske Taavi Kull dirigerar, ger musiken en dröjande dimension, tänjer och betonar och vilka snygga tempoökningar. Ack, ja en bal på slottet är nog alldeles... Nej vakna, mer violin, nu med Daina Mateikaite, född -92 i Litauen. Zigeunerweisen av virtuos Sarasate.

Dirigerar gör Anders Emilsson, även tonsättare, klarinettist och kyrkomusiker. Ett dramatiskt anslag öppnar detta givetvis virtuosa verk. Daina spelar uttrycksfullt, känsligt och bestämt i den smäktande första satsen, visar prov på verklig virtuositet i andra snabba, fingrarna flyger över greppbrädan. Men det fina med kvällens båda solister är att det aldrig blir tom uppvisning, musik både berör och roar. Efter paus får vi njuta en hel räcka kända melodier av Bizet, ur Carmensviter 1 & 2. Emil Eliasson från Skellefteå dirigerar. Han ägnar nästan all sin tid åt dirigentstudierna, det märks.

I sex satser visar han att han behärskar såväl det ödesmättat majestätiska (Prelude), eldiga dansrytmer ( Aragonaise) samt ljuvlig mjukhet (Intermezzo) där Sareidah Hildebrand åter tar oss med på en sagolik flöjttripp.

Bizets musik är fantasifull och färgrik och nyttjar orkestern väl, inte minst blåsarna, så det här blir över lag roligt. Anders Emilsson dirigerar bland andra Habanera och Chanson du Toréador, och vilket trumpetsolo, Victor Silverstone! Sist dirigerar Martin Virin ett par nummer och avslutar med Danse Bohéme, rörligt och medryckande med effektfullt harpkomp.

Tack och lycka till i framtiden alla! Men när det kommer till dirigeringen kan jag inte låta bli att ställa den nu så klassiska frågan: var är tjejerna?

Camilla Dal