Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elisabets axel krossades av truck på Coop Forum

Elisabet Nyblom fick axeln krossad när hon blev påkörd av en mekanisk pallyftare på Coop Forum i Valbo.

Efteråt kunde hon inte sköta sitt hus längre och fick flytta till en lägenhet.

– Om jag blivit träffad i huvudet hade det blivit en dödsruna, säger hon.

Annons

Den 21 november i fjol var Elisabet Nyblom, 76 år, inne på Coop Forum i Valbo med en väninna som skulle köpa ljus till sin mammas grav.
Plötsligt kände hon en så hård stöt i axeln att hon föll omkull och svimmade av smärtorna. När hon vaknade till sans var hon omgiven av butikspersonal.
– Jag hade fruktansvärt ont och kunde inte röra mig alls, säger hon.
Hon hade blivit påkörd av en pallyftare med motor som fördes fram i hög fart. Medicinskt talat hade axelkulan av stöten åkt ur axelkåpan – som var helt krossad.
Pallyftaren hade haft så mycket kartonger på gaffeln att föraren inte kunde se framför sig när han styrde den.
Över kartongerna låg den stege som med full kraft träffade henne på axeln.
– Om jag fått den i huvudet hade det varit helt slut, säger hon.
När ambulanspersonalen kom till platsen gav de henne smärtstillande medel och körde henne sedan till Gävle sjukhus. Där blev hon röntgad och några dagar senare hemskickad med ett batteri av smärtstillande medel.
Två veckor senare blev hon kallad till operation.
– Ortopeden tyckte att jag borde ha blivit opererad tidigare och att jag fått lida onödigt länge. Läkarna sa att jag skulle bli bättre men aldrig riktigt bra.
I fjol sommar hade Elisabet Nyblom en trädgård på tomten som hon skötte varje morgon.
Efteråt brukade hon ta en simtur i Gavleån nära hemmet.
Hon åkte sedan och hjälpte till i dotterns närbutik på söder i Gävle.
Minst två dagar veckan cyklade hon också in för att spela bridge med sina väninnor.
– Jag var frisk och alert och hade aldrig haft några krämpor, säger hon.
Nu gör hennes skada att hon inte kan vara dottern till hjälp alls. Att cykla är inte att tänka på och simturerna varje morgon är ett minne blott.
– Jag försökte simma i våras men det knäppte till i axeln och jag fick ilningar. Axeln sitter fast med skruvar och vid vissa rörelser gör det väldigt ont.
Hon kunde heller inte ta hand om trädgården och huset där hon och hennes man Rune bott i 48 år.
Själv har hon bott längre än så i området i Valbo. Hon föddes 1933 i grannhuset bara femtio bort.
Eftersom också maken är sjuk återstod inget annat för paret än att sälja huset och flytta till en lägenhet i Gävle.
Hon får tårar i ögonen när hon säger:
– Men det kunde ha varit ännu värre. Jag är ändå glad att jag lever och att vi fått en lägenhet i stan som vi trivs med.