Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ellen Key – ingen sipp tant

Annons

I mer än ett decennium var de älskande. Men fritänkaren Ellen Key och den gifte godsägaren Urban von Feilitzen fick aldrig det liv tillsammans som de drömde om. I en ny roman beskriver Anneli Jordahl deras livsöden.

På de officiella bilderna ser hon mest ut som en barsk tant. Med en blick som säger ”jag vet mitt eget värde” möter Ellen Key betraktaren; osminkad, klädd i oformliga klädsjok, utan minsta önskan om att vara till lags.

I Anneli Jordahls roman ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)” är det en annan Ellen Key vi möter. En kärlekstörstande, passionerad kvinna som längtar efter att få vara riktigt nära sin älskade.

I större delen av sitt vuxna liv älskade författaren Ellen Key den 15 år äldre Urban von Feilitzen, men deras relation bestod till största delen av en intensiv brevväxling.

Det finns inga bevis för att kärleken dem emellan någonsin fullbordades fysiskt.

– Hur skildrar man en kärlekshistoria som präglar ett helt liv - men som ändå inte blev? De flesta av hennes brev är borta, men jag tyckte att det skulle vara kul att skriva om henne och försöka väcka upp de där breven och tänka mig vad som kanske skulle kunna ha stått i dem, säger Anneli Jordahl.

Från början hade hon ganska grunda kunskaper om Ellen Key, lätt färgade av Strindbergs antagonistiska beskrivningar av den manipulativa Hanna Paj i ”Svarta fanor”. Men en essä om Key, där relationen till von Feilitzen beskrevs, väckte hennes intresse.

– Jag blev nyfiken på kärlekshistorien och på henne. Och sedan kom Claudia Lindéns avhandling ”Om kärlek” där Ellen Key blev en mycket mer sammansatt person – då insåg jag hur otroligt spännande hon var. Från att verkligen inte ha varit min typ av kvinna blev hon komplex och intressant, säger Anneli Jordahl.

Ellen Key och Urban von Feilitzen var båda skrivande människor och fick kontakt sedan Key recenserat en av hans böcker. Efter en tids brevväxling möttes de och blev förälskade.

Men de djupa känslor som uttrycktes i hundratals brev stannade på ett teoretiskt plan. Urban von Feilitzen var gift, far till fyra barn och kunde inte tänka sig att bryta upp ur sitt äktenskap.

– Det är en otroligt olycklig kärlekshistoria, men samtidigt hade de ändå något ihop. Och det är svårt att säga att Ellen Keys liv var en tragedi. Hon var en så engagerad person och det fanns så mycket liv kring henne.

Ellen Key hade lätt för att skapa sociala kontakter och knöt viktiga och starka vänskapsband. Författarkollegan Victoria Benedictsson, dramatikern Anne Charlotte Leffler och hushållerskan Malin Blomsterberg är några av de framstående kvinnor från tiden som skymtar förbi i boken. Och sådär osensuell och barsk som Key framstår på bilderna var hon alls inte – åtminstone inte alltid.

– Hon brydde sig tämligen lite om sitt utseende när hon blev äldre. Men när hon var yngre och träffade von Feilitzen då var hon stilig. Jag har funderat över varför man aldrig visar henne som ung på bild. Det gör man ju med Strindberg. Men man vill nog ha henne som den där robusta tanten – asexuell.

– ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)” är ett ordagrant citat ur ett av Ellen Keys brev till Urban von Feilitzen. Annars är boken en fri fantasi som tar avstamp i den faktiska verkligheten.

Efter den slutliga brytningen med von Feilitzen begärde Key att få tillbaka sina brev och brände dem. De brev som skildras i romanen har Anneli Jordahl själv formulerat.

– Om jag någon gång kände ”kan man verkligen skriva så här?” så tänkte jag att är det någon som skulle försvara min fantasi och min rätt att skriva så är det Ellen Key.