Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En äcklig gammal madrass

Ja, inte trodde jag väl att en dyngsur gammal madrass skulle blåsa bort i första taget.

Annons

Jag hade ju packat släpet så omsorgsfullt, med yttersta precision och framsynthet. Underst låg gamla brädor, plywoodskivor och annat trämaterial. Ovanpå detta en hög diverse järnskrot, och högst upp en trave gamla datorer och stereoapparater. På så sätt skulle jag kunna lasta av skräpet i rätt ordning på återvinningscentralen och slippa backa med släpet. Jag tycker inte om att göra det, även om jag nog inte är sämre än de flesta andra. Men det finns ju en grupp män vars enda mening med livet verkar vara att backa med elegans på återvinningsstationerna. Och, givetvis, att häckla och stressa oss andra som inte har samma finess.

Ja, släpet var alltså fyllt till bristningsgränsen. Jag skulle just stänga till det när jag fick syn på den – madrassen. Åttaåringens gamla madrass som stått ute sedan han fick sin nya säng i höstas. Inte nog med att den luktade som en blöt pudel, den vägde som en hel kennel också. Så jag baxade upp den högst upp på släpet och åkte iväg. Och inte vet jag hur det gick till, men när jag kom fram till återvinningen var den borta.

Det var bara att tömma släpet på resten och åka hemåt igen. Sakta. Förmodligen var jag en rejäl trafikfara, för blicken var hela tiden riktad mot diket vid det

mötande körfältet. Jag såg massor av skräp och bråte. Men någon madrass såg jag inte till. För mitt inre, däremot, såg jag skräckbilder av hur någon oskyldig stackare på riks-80 plötsligt fick en äcklig gammal madrass tvärs över vindrutan.

Alltså, det här med återvinning har verkligen gjort livet lite mer komplicerat. Allt ska ju sorteras och samlas in. Man får väl vara glad så länge man får spola obehindrat på toaletten. Och nu har Gävle kommun varit på besök här i Valboskogen också. De har satt upp en skylt med rubriken Tippning Förbjuden. Mitt i vår trädgårdsavfallstipp!

Barnen, däremot, har fattat galoppen. De tycker återvinning är jättebra. Så länge de själva slipper göra det, förstås. Dottern, till exempel, har räknat ut att om man lämnar en liten mjölkskvätt kvar i kartongen så slipper man ta hand om den. Så numera har vi kylskåp och skafferier fulla av så-gott-som-slut-men-inte-riktigt-förpackningar.

Hyllorna ser fulla ut, men det huvudsakliga innehållet är luft. Blir man sugen på lite glass framför tv:n på kvällen kan man – om man har tur – fylla en äggkopp.

I Åbyggeby där mamma bor är det många som i stället för att återvinna kör med principen låt det stå kvar på tomten tills det rostat bort. Vi var där på middag efter återvinningsincidenten. På väg hem fick Miss Bomhus plötsligt syn på en viss äcklig gammal madrass utanför grannens staket. Och innanför staketet en förmodligen rätt sur granne (han har inte hälsat sedan dess).

Och madrassen?

Tillbaka på samma plats, lutad mot garaget, i väntan på nästa tur till återvinningen. Och då kommer den att ligga underst!

LARRY FORSBERG

Annons