Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En av de stora i vår tid

Annons

Nej, det här kommer inte att bli någon negativ recension. Ingen sågning. Tvärtom. Jag gillar Erica Jong.

Men det gör visst inte alla, såg jag i en krönika av Cecilia Hagen. De intellektuellt förfinade - sådana finns även i vårt land - lär ha rynkat på pannan ovanför de höjda ögonbrynen i radion härförleden.

Och betänker man vad Erica Jong själv fantiserar om att göra med sina kritiker ska man nog hålla sig i skinnet.

I slutet av sin bok "Förföra demonen" skriver hon "Om att vara ett bilvrak" och där är hon inte nådig: "Ända sedan jag gav ut 'Rädd att flyga' 1973 har jag fått vissa recensioner som inte bara har varit dåliga utan klart apoplektiska - som om ja hade begått ett brott som inte hade någonting med ord att skaffa. Att bli kallad mammutvulva av Paul Theroux sitter fortfarande kvar efter trettio år".

Och sen berättar hon om vad som sker med henne när hon läst en dålig recension. Världen rasar samman. Hon går och lägger sig, dricker vinet direkt ut flaskan, käkar choklad. Hon vägrar att svara i telefon och vill inte skriva ett enda ord mer. Hon tänker börja som socialarbetare. Och så vidare.

Han fantiserar om att åsamka kritikerna fysisk skada. Hon tänker sig att hyra en gorilla som ska hämnas i hennes ställe. Men hon umgås bara med "liberaler och intellektuella nördar" och får aldrig tag på rätt telefonnummer. Då vill hon i stället offentligt förödmjuka sina kritiker; slänga vodka i ansiktet på dem på någon PEN-gala.

Men så har hon till sist bestämt sig för att vara lite generösare mot sina kritiker. Försöka skriva lite bättre.

Synd tycker jag. Det behöver hon inte alls. För mig är det fullsändigt otroligt at man inte såg hur bra "Rädd att flyga" var. Själv läste jag den när den kom på svenska 1975 med häftigt klappande hjärta. Vilken befrielsebok det var!

Just i dag kommer den på nytt på svenska. I sanning en välgärning. Boken är en storsäljare världen över där den sålts i närmare 20 miljoner exemplar, bara på svenska har dens sålts i 100.000. Boken förändrade livet helt frö Erica Jong. Innan den kom ut ii Amerika 1973 hade hon bara gett ut ett par diktsamlingar. Nu talade alla om "skandalboken" - som om det var en sån!

Den nya svenska utgåvan har ett lite ilsket, bra och personligt förord av Maria Sveland, hon med "Bitterfittan".

Erica Jong ska vara arg. Det är hon bra på. Hon ska skriva om "det knapplösa knullet", det som skulle skänka befrielse bortom skuldkänslor :Vara kravlöst, var hennes tanke (eller fantasi). Finnas i ögonblicket, för att sedan glömmas. Inte ge följdverkningar.

Det är klart att inskränkta moralister rasade. Särskilt som det var en kvinnas "förbjudna" drömmar.

Om en kvinnas väg till självständighet, till att försöka förverkliga sig självt handlade "Rädd att flyga". Om bittra erfarenheter också. Visst. Annars hade det blivit en idyll med föga trovärdighet.

Men aldrig har väl bekännelseromanen spelat en större roll än "Rädd att flyga" med sitt segertåg världen över.

Erica Jong har efter det återvänt till sin huvudperson Isadora Wing. Till exempel i "Rädda livet" som jag också läste med stort nöje.

Men nu senare i livet när hon försökt återvända till Isadora för att berätta mer om vad so hänt med henne och med Erica så har det gått sämre. Då har det låst sig. Hon börjar, men slutar snart. För att sen börja om igen.

Den bok som kommer på svenska i dag är därför egentligen inte en självbiografi. Det är en bok i stället för den. Men mycket i den är självupplevt. Vi får inblickar i hennes olika äktenskap. Stor distans, borrande självkritik.

Vi får ta del av hennes depressioner, vi får vet det mesta om hennes inställning till alkohol. Nu dricker hon mest vin. Hon berättar om författare hon mött. Hon har träffat och haft en flört med Ted Hughes som var gift med Sylvia Plath. Hon droppar namn, hon är en celebritet.

Det är fyra essäer och en inledning som är lysande. För där berättar hon om vad det är att skriva. Att man måste vilja det med hela sitt jag. Man måste skriva sanningen och inse det. Endast ärlighet duger. Att lära sig skriva går egentligen inte. Vill man så kan man, annars meningslöst. Måste man skriva, vet man.

Erica Jong vet vad det är att skriva. Och hon kan med all sin självrannsakan förmedla just det.

Hon är en av de stora i vår tid.