Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En dröm i uppfyllelse

Annons

Efter att ha korsat södra delen av Sydamerika så fort jag kunde kom jag fram till Peninsula Valdés, en stor halvö vid Argentinas kust. Anledningen till att jag haft så bråttom på cykeln var att säsongen för en dröm snart skulle vara över.

Drömmen var att få se ett fenomen unikt för världen, som bara kan ses på en strand på denna halvö. Det är när späckhuggarna simmar upp på stranden för att försöka fånga sjölejonen som vilar där. Fenomenet inträffar normalt bara i februari till april och dessutom mest när det är högvatten. Även om man är där under högsäsongen måste man ha mycket tur för faktiskt få se spektaklet, så jag försökte att inte ha för höga förväntningar.

När jag kom fram till stranden fick jag veta att späckhuggarna inte setts på fyra dagar. Dessutom sade de att det inte var så många sjölejon kvar på stranden så säsongen kunde mycket väl vara över för detta år. När solen gått ner och inte en fena setts till började jag bli irriterad över de fem dagar jag förlorat i Chile på grund av att en båt avgått två timmar tidigare än de sagt till mig.

Hade det inte varit för det så hade jag säkert fått se späckhuggarna. I stället fick jag glädjas över att ha träffat några delfinforskare som bjöd in mig att besöka dem när jag passerade lite längre upp längs kusten.

Men jag tänkte inte ge upp så lätt. Planen var att stanna några dagar och spana från stranden under högvattentiden. Nästa dag kom jag till stranden igen efter en tur runt halvön där jag bland annat sett pingviner och sjöelefanter.

Nästan direkt fick jag syn på några svarta fenor som stack upp ur vattnet nära stranden. De var tillbaka! Späckhuggarna patrullerade nära stranden och gjorde ibland försök att komma åt sjölejonen på land. Efter de strandat sig själva var späckhuggarna tvugna att hoppa fram på buken för att komma tillbaka ut i vattnet igen. De fick aldrig tag på något sjölejon men jag var glad över att ha sett dem försöka.

Några dagar senare kom jag fram till delfinforskarna och de tog mig ut med båten för att leta efter delfiner. Vi såg inga men däremot åkte vi till en sjölejonkoloni. Jag fick hoppa i vattnet med snorkel och cyklop. De nyfikna djuren kom fram och simmade akrobatiskt runt mig. De på land lite klumpiga sjölejonen var mycket smidiga under vattenytan.

Det var en oförglömlig upplevelse och definitivt inget jag ångrar, trots att jag frös så jag skakade när jag kom upp ur vattnet igen.

Jag var glad att jag inte betalade de drygt 1 000 kronor det skulle ha kostat mig att dyka med sjölejon på Valdéshalvön.

Ur is och eld

Daniel Rosengren

www.scutisorex.se