Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En extrem country makeover

Annons

Che Guevara försvinner från Kuba och lämnar bara efter sig ett brev till vännen Fidel Castro: ”Andra nationer kallar på min blygsamma hjälp”. Så ploppar han upp igen bland något förtryckt folk, sliter av sin förklädnad, greppar en kalasjnikov: Ta-daa – Revolutionsmannen!

Steven Soderberghs två-avsnitt-och-en-evighet långa film om Che Guevara förhåller sig till vanlig revolutionsromantik som porr till romantisk komedi: Tyngre, mer detaljerat, några bra scener men stor längtan att snabbspola resten. I del två, ”Gerillaledaren”, följer vi Che till Bolivia dit han kommer för att göra en extreme country makeover.

Och även om vi bortser från Che-svitens grundproblem – är det moraliskt rätt att glamourisera galjonsfiguren för en diktatur? – finns inte mycket försonande att säga om Soderberghs djungelvrål till filmprojekt.

Förutom att filmen är löjligt lång – det är revolution i realtid, en film på två timmar hade känts segt, Soderbergh gör två – ägnar man den mesta tiden åt att störa sig på dess predikande ton. Som många politiskt ”medvetna” amerikaner har Soderbergh tonfallet hos en Unga örnar-ledare med för stora glasögon. Han talar till tioåringar.

I scen efter scen kommer Che och hans muntra milismän till någon förtryckt bonde, betalar ett hiskligt överpris för en mager griskulting, botar barnens bristsjukdomar och drar vidare till ropen ”Må Gud återgälda er”.

Revolutionsschablonen når sin kulmen när S:t Ches goa gubbar på flykt från automateld rusar förbi en mjölkande bondkvinna och, artigt bugande, ropar ”Ursäkta, god morgon, vi skulle inte kunna få köpa en kanna mjölk av er?”

Benicio Del Toro i huvudrollen pustar och frustar, men hans och Soderberghs Che är så endimensionell att det är lika omöjligt att känna något för honom som det är att engagera sig i hans ständiga militärmanöver med skäggiga gröna män i regnskog. Che-sviten är helt enkelt svartvit som en hockeydomare, lika ivrigt gestikulerande och lika rättrådig.