Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En förbannad. En outsider.

/

Vad är det som händer här på gatan, en höstnatt 1919?

Annons

När ”I allén” visades första gången såg kritiken en skälvande bild av modernitet, av stad, av rörelse och känslor.

Andra såg en berättelse om det mest förbjudna:

Den homosexuella världen.

”Jag är en förbannad. En outsider”, skriver Gösta Adrian Nilsson i sin dagbok, strax innan den här bilden blir till.

Han är en dandy, en excentriker, men måste nogsamt vaka över sitt dubbelliv. Homosexuella handlingar är vid den här tiden förbjudna i svensk lag och kan leda till straffarbete upp i två år. Så ska så förbli, ända fram till 1944.

Gösta Adrian Nilsson, eller GAN som han kallas efter sina initialer, kommer hela sitt liv att utmana sin livskonflikt och omforma den till en konstnärlig drivkraft som är så stark att den tvingar oss till ett annat seende, än idag.

Gatstenarna, höstlöven, kanalen och de aggressiva stuprören är sannolikt hämtade från Göteborg, där GAN befinner sig hösten 1919.

Han är 35 år och som konstnär starkt attraherad av muskler, styrka, hårda hakor … och den manliga närhet som finns bland sjöfolk och idrottsmän.

Det är inte länge sedan han kom hem från Berlin. Där studerade han för några av konstvärldens allra största, men tog också påhugg för att försörja sig – bland annat på ett nöjesfält, i ett så kallade glashus.

Ett besök i glashusets kalejdoskop förvandlade hela världen till en expressivt kubistisk upplevelse, inte alldeles olik de tavlor han sedan kom att måla.

Men Berlin har också givit honom en aning om hur livet skulle kunna vara. Här finns en frigörelse som saknar motstycke i världen. Inte mint är staden ett centrum för den homosexuella rörelsen i Europa och snart ska det oerhörda hända: Läkaren Magnus Hirschfeld ska tåga genom Berlin tillsammans med 400 män, i världens allra första gaydemonstration.

Det sker 1922 och är i protest mot den lagparagraf som förbjuder sexuellt umgänge mellan män.

Men 1920-talet blir bara en bultande parentes. 1933 skärper nazisterna trycket mot alla som rör sig utanför normen. 1935 införs en ny lag där blotta misstanken om homosexualitet eller liknande ”misstänkt beteende” blir grund för arrestering. Mellan 1937-1939, då förföljelsen av framförallt homosexuella män är som värst, genomförs otaliga aktioner mot gator, caféer och hem som fungerar som mötesplatser. Ett nätverk av hemliga informatörer går i tjänst.

Omkring 100 000 arresteras och av dem döms hälften för brottet ”homosexualitet”. Mellan 5 000 och 15 000 förs till koncentrationslägren, med rosa triangel på jackan. Vakternas behandling är oerhört brutal. Eftersom homosexualitet anses vara en skamlös sjukdom, ska fångarna ”botas” genom förnedring och hårt arbete. Många utsätts för fasansfulla medicinska experiment.

Signalen ger effekt i hela Europa. Också till en svensk konstnär som en gång trodde på ett annat sorts liv.

Idag räknas GAN till en av modernismens pionjärer. Men det stora konstnärliga erkännandet kom först efter hans död 1965.Inte heller erkännandet av de homosexuellas rättigheter hann han uppleva.

Den svenska medicinska klassificeringen av homosexualitet som en ”psykisk störning” kvarstod ända fram till 1979.

I sin bok Den gudomliga geometrin skriver GAN med frän penna:

”Jag skulle därför kunna tacka alla mina vedersakare (ingen nämnd och ingen glömd) för det motstånd de visat mig personligen genom att frånkänna mitt arbete existensberättigande.

De ha genom sin likgiltighet skänkt mig ökat energi och uthållighetsförmåga, genom sin oförståelse ha de väckt min förståelse för många, sköna, sanna ting, som hittills varit dolda för mig, genom sitt förakt ha de givit mig aktning för verket, för det enda vissa, som är.”

En förbannad. En outsider.

Och idag är det parad.

Prideparad.

Mer läsning

Annons