Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En god nygammal idé

Annons

Även inom politiken existerar återvinning. När socialminister Göran Hägglund, kd, och TCO-ordförande Sture Nordh i veckan återlanserade förslaget om kompetenskonton var det en ”favorit i repris”. Nåja, LO-pamparna håller sig nog för skratt nu som då. Frihetsvinsterna för den enskilde stod inte högt i kurs i LO-borgen. Den minnesgode erinrar sig att det bland annat var tvivel från LO:s sida som för tio år sedan satte stopp för möjligheten till ett skattesubventionerat sparande för den enskildes studieambitioner. Detta trots att förslaget hade antagits av riksdagen.

Medan staten avsatte flera miljarder kronor och Göran Persson talade som en ”utbildningsrevolution”, malde svårigheterna i överläggningarna med mp, v, LO, TCO och SACO sönder reformen om individuellt sparande (IKS).

Synd, för tanken med kompetenskontot är lika enkel som smart: Alla anställda som sätter in pengar på ett kompetenskonto skall få göra skatteavdrag. Genom kompetenskontot bygger den anställde upp en ekonomisk buffert, som vid senare tillfälle ska kunna användas till vidareutbildning eller omskolning. Därmed bidrar såväl arbetsgivaren som staten bidrar till att öka den personliga friheten och stimulera rörligheten på arbetsmarknaden.

Förslaget kan inte ligga mer rätt i tiden. Dagens konkurrensutsatta, tjänsteinriktade och högspecialiserade arbetsmarknad kräver att arbetsgivarna satsar för att klarar konkurrensen. Arbetstagarna måste vara tjänstbara, vilket förutsätter att kunnandet utvecklas under hela livet. Och egentligen, varför skulle det vara mer kontroversiellt att spara till högre kompetens än till en högre pension?

Avdragsrätt för sparande på kompetenskonto borde inte vara ett problem för regeringen som lyckades motivera hushållsnära tjänster och som i skrivande stund utreder avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Finans-, utbildnings- och näringsdepartementet borde utreda förslaget. Frågorna är många: vilken typ av utbildning ska de avsatta medlen användas för? Ska arbetsgivarens del tas in som beskattning? Och så vidare. Stötestenar som fick Persson-regeringen att avskaffa sitt eget förslag. Fullföljer alliansen idén skulle eventuell kritik från oppositionsledare Mona Sahlins te sig, minst sagt, ambivalent.

En högre grad av flexibilitet på arbetsmarknaden vore inte fel. Men medan Hägglund och Nordh talar lyriskt om de samhällsekonomiska fördelarna och frihetsvinsterna, så vandrar tankarna till den rigida arbetsrätten. Det står en rosa elefant på bordet.

GD 8 AUGUSTI 2008

Foto: SCANPIX