Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En möbel för allt

Annons

Mina finaste läsfåtöljer från 40-talet fick jag alldeles gratis.

En familj som skulle flytta hade ingen plats för dem längre och jag var precis på jakt efter två fåtöljer. Gärna i gammal stil. Med en bekväm och hög rygg så att man får ordentligt stöd för sin ansträngda hjärna framåt kvällskvisten. Originaltyget med stora möbelblommor i brunorange har väl kanske sett sina bästa dagar. Men det har hållt länge ändå.

Fåtöljerna gör sig särskilt bra till kulturprogram som Kobra och Babel. När det står Talang eller fotboll på programmet blir det en häftig kulturkrock i vardagsrummet. Men sånt gillar ju jag.

De två pjäserna har visat sig vara både flexibla och funktionella.

När det var MF en kväll (Mannenfritt) och grannfrun skulle komma över en stund svängde vi bara fåtöljerna mot varandra och det blev som värsta psykologrummet. Vi kunde lätta våra hjärtan, skvallra om alla andra, smutta lite på vinet, ha både ögonkontakt och bekvämt stöd för hela kroppen i flera timmar.

En annan helg när det var kalas och barnen skulle ha dansuppvisning fick fåtöljerna bilda läktare. Stora och stadiga fick det plats en hel grupp med åskådare i varje fåtölj. De tål både att kliva och klättra i.

Katten brukar använda den ena som utkikspost. Hon ligger där på toppen av det höga, stoppade ryggstödet och spanar efter byten. Hon har lika bra koll in i köket mot kylskåpet som ut genom fönstret till fågelmataren i äppelträdet.

De är överlägsna som stommar till kojbyggen. Filtar och täcken fäster mycket bra mot möbeltyget med struktur i ytan och behåller höjden inne i kojan.

Jättesköna att läsa tidningar och böcker i. Med golvlampan och bokväggen på armlängds avstånd behöver man inte anstränga sig särskilt mycket för att ha det gott.

Att fläckarna inte syns är en av de största fördelarna. Det blommönstrade originaltyget har en mycket funktionell färgskala, från grå-beige till rost-brunt. Precis som kaffe och te. Eller tresmaksglass med chokladsås.

Det är väl egentligen bara en sak som fåtöljerna inte fixar. De är inte sköna att sova i. Ändå händer det fortfarande att jag vaknar till och upptäcker att jag inte vet hur filmen slutade. Just då är det praktiskt med Mannen. Han är av den ”prinsessan-på-ärten-känsliga” sorten och somnar aldrig obekvämt. (Han måste ligga kungligt nerbäddad med fothus!)

Han har blivit proffs på att referera slutet på alla filmer. Men min besvikelse finns ändå kvar i den ömma nacken. Att vakna i en fåtölj med hög rygg känns som när man har suttit och sovit på tåget eller i en dragig bil. Som om nacken sitter fast, vriden åt fel håll.

Kanske skulle jag behöva komplettera med en skön soffa. En som Daniel Widings.