Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En oändlig Tjechov

/
  • Ensemblespel. Krister Lindgren som Gajev, Anna Andersson som Ranevskaja, Björn Johansson som Pistjik och Arabella Lyons som Firs.
  • Ombytta roller. AJa Rodas som Jasja och Krister LIndgren som Dunjasa.

Folkteaterns "Körsbärsträdgården" vill vara en komedi, liksom Tjechov skrev den. Men Sanna Wikström ser också tragedin i uppbrottet.

Annons

TEATER

"Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr."

Karin Boyes ord, slutet på dikten I rörelse, kommer för mig där jag sitter med ytterligare en klassiker framför mig, Anton Tjechov. Den här gången Körsbärsträdgården, planteringen som ska jämnas med marken och godset som ska styckas upp till sommarhusandelar och det är klart att Tjechovs alla karaktärer kommer att bryta upp. Det är ju själva den tjechovska kärnan. Den påträngande möjlighet han så skickligt väver runt våra strävande, futtiga liv. Möjligheten till förändring som kan kännas så blytung – oavsett angelägenhet och anledning.

Den nya tiden. Det är det som Körsbärsträdgården tar fram i oss, motståndet som till slut får rämna. Det gamla som ger vika för det nya. Hur vi ges möjligheten att samla våra tillhörigheter och gå vidare, oavsett hur vi förlamas av nostalgi och sympati, olika falla graderna av omvälvning.

I Folkteaterns körsbärsträdgård börjar och slutar det i sången, för full hals. Däremellan har man vänt spelytan, spelar på tvären i huset och det är ett genidrag liksom den bleka, pappersliknande scenografin som betonar både aktiv längtan och passiv avsaknad.

Det fungerar för ensemblespelet är lika tätt som vida spritt och det är gott. Jag tror att det förutom regissör Cockes prestigelöshet också kan vara så att förra regissören Birgitta Egerbladhs envetna rörelse fortfarande sitter kvar. Sen går det inte att väja för den stora sorg som finns i huset efter en älskad teaterchefs bortgång, en sorg vars enda uppgift kan vara att ha kittat hans anställda än mer samman.

För Folkteaterns ensemble fullkomligt lyser, det går inte att nämna någon speciellt. Alla är ett svar på nästa replik, nästa blinkning, nästa rusning över golvet. Dock, inför trolleriföreställningen som inleder andra akten står jag frågande.

Men regissör Cocke korsbefruktar sina karaktärer, gör dem till han och hon och hen med så små medel så inte tänker vi på sånt, inte ens när Krister Lindgren blygt rättar diademet inför en Aja Rodas småleende, slickade häradsbetäckare. Stor humor!

Och så handlar Körsbärsträdgården lika mycket om barndom – Anna Anderssons Lady GaGa-liknande godägarinna Ranevskaja som trots sin flykt till Paris inte kan glömma barndomens Körsbärsträdgård – som om ålderdom – Arabella Lyons luggslitna betjänt Firs, som ser hur allt går sönder, men som känner sin plats.

Liksom man känner sin Tjechov, där uppbrottet är alltid nära. Körsbärsträdgården var hans sista av de stora dramerna, ett par år innan hade "Tre Systrar" premiär och året efter dog han, och Körsbärsträdgården är Michale Cockes sista uppsättning på Folkteatern.

I äkta tjechovsk anda har han åter ställt oss frågorna, utan att spela upp lösningen.

Sanna Wikström

Folkteatern Gävleborg:

Körsbärsträdgården

av Anton Tjechov

Översättning: Lars Kleberg

Regi: Michael Cocke

Scenografi och kostym: Katrin Brännström

Mask: Janina Rolfart

Ljussättning. Ingvar Mikander

I rollerna: Anna Andersson, Görgen Antonsson, Björn Johansson, Krister Lindgren, Arabella Lyons, Myra Neander, Martin Pareto, Aja Rodas, Cecilia Wernesten, Per Westrin

Annons