Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En orgie i specialeffekter

Annons

”Mumien”-regissören Stephen Sommers har inte precis för vana att spara på effekterna, och det har han föga förvånande inte gjort den här gången heller. Mer är alltid bättre, tycks vara devisen han lever efter, vilket självklart gjorde honom till rätt man för att ge actionfigurerna i specialstyrkan G.I Joe filmiskt liv. Problemet är bara att mannen också ofta också ägnar sig åt overkill å det grövsta och inte vet när det är dags att stänga den pyrotekniska leksakslådan.

Men det är klart, ska man ösa på med effekter, stunts, explosioner och annat oväsen är förstås en film av ”G.I. Joes” karaktär klockren. Det här är nämligen på både gott och ont maffig matinéorienterad gossaction med over the toppkvaliteter.

För å ena sidan kan jag tycka att de karateorienterade actionscenerna var rätt coola liksom en sanslös och fantasifull biljakt genom centrala Paris, även om man fuskat fram en hel del av den i en dator eller två.

Fast å andra sidan kändes den undervattensbaserade upplösningen l utdragen och seg. Samtidigt som jag blev smått uttråkad av de eviga uppgörelserna med enahanda pangande till höger och vänster i stort sett hela tiden.

Däremot vore det fånigt att gnälla på att handlingen är tunn. Den är utan vare sig rim och reson, men än sen då, kan man tycka. Ingen har någonsin hävdat att det här ska vara annat än dyr underhållning för yngre tonåringar i alla åldrar.

Trion som skrev manuset har bara försökt hitta på en godtagbar ursäkt för att kunna vältra sig i softat actionröj, och de var uppenbarligen nöjda när de lät en slemmig vapenhandlare sätta världen på randen till undergång innan kavalleriet i form av G.I. Joe räddade den.