Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En smäktande härlig Weeping Jul

/
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.
  • Weeping Willows kom till Gävle och fyllde konserthuset hela två gånger samma kväll.

Annons

Jultraditioner innebär upprepning och julkonserter i all ära, ibland blir det bara tjatigt. Men när 20-årsjubilerande Weeping Willows kommer till Gävle och fyller konserthuset hela två gånger samma kväll handlar det inte alls om några trötta artister som försöker dryga ut kassan med ännu en runda Jingle Bells och Ave Maria. Nej, då bjuds vi på en helgjuten konsert med en hel massa låtar som mest bara är Weeping Willows, oberoende av ursprung. Så började de också sin bana som coverband som hämtade sin näring ur de smäktande balladernas mylla.

Förstärkta med jazzkatterna Per Ruskträsk Johansson och Goran Kajfes plus Sjöströmska stråkkvartetten från Göteborg är de hela elva personer på scenen, en scen där ljus i rött, grönt och guld sätter julstämningen och blått minner om gnistrande midvinternatt.

Så värst mycket julstämning är det ju inte än, men, som Magnus Carlsson påpekar, Gävle bjuder i alla fall på frost. Redan från första låten Christmas Time, är allt precis så storslaget och bombastiskt som vi kan önska.

Sen följer en lång räcka jullåtar blandat med Weeping Willows egna. Vi får höra 60-talslåtar, som The Lettermens What Can I Give You For Christmas, efter vilken Magnus Carlsson bestämt slår fast att årets julklapp inte är en robotdammsugare, utan kärlek. Instämmer i det.

Ännu en låt från samma decennium är BeeGees ballad First of May. Elvislåten Merry Christmas baby växer till en vägg av ljud som sätts i svängning med hjälp av det suveräna blåset. Scott Walkers Winter Night blir härligt ödesmättad, dränkt i mörkblått och det nertonade kompet i Willie Nelsons Pretty Paper gör att Magnus Carlssons röst verkligen kommer till sin rätt.

Ska jag invända mot något är det dels att det vore underbart att få dansa cheek to cheek när det svänger så härligt, dels mot den maffiga ljudväggen som gör att jag ibland känner som inför David Bowie: jag bara väntar på att väggen ska ge vika en stund, så jag får dränkas av bara den makalösa, underbara rösten.

Men för det är det ingen brist på makalös sång, det gäller inte minst i Weeping Willows egna låtar, som Endless Night från andra skivan och Blue and Alone, en rent hjärtslitande höjdpunkt. I'm Down on My Knees sticker också ut, tack vare Goran Kajfes långa, blåtonade trumpetsolo. Och som om allt detta inte vore nog får vi ett par suveräna extranummer, John Prines Christmas in Prison (den mest deprimerande jullåten enligt Magnus Carlsson) och bandets stora hit Broken Promise Land.

Annons