Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sorgens dag

Annons

En sorgens dag: Kodachrome har gått i graven, 75 år gammal. Livet var kort! Jag ska spela Paul Simons ”Kodachrome” på vinyl och gråta en tår. ”I got a Nikon camera and I like to take photographs so mama don’t take my Kodachrome away.”

Den fick inte spelas i radio på den tiden för det var reklam för både Nikon och Kodak.

En kille från webbredaktionen kom och undrade vad jag tittade på när jag letade en diabild i mitt gamla arkiv till denna sjörapport. Jag kollar på skioptikonbilder, svarade jag. Då gick han.

Det går ju inte att förklara att man plåtade ena dagen och att rullen skickades till Frankrike för framkallning och kom tillbaka med express en vecka senare.

– Hur webbade ni då? skulle följdfrågan ha blivit.

Båten är pigg och utvilad, inte en sjömil sedan Åland. Nu vill Jabowoky sträcka ut både segel och tågvirke. Det dags för seglingssemester. En sjökortsplotter i sittbrunnen är monterad. Ombord finns nu tre GPS:er, två datorer med sjökort och mobilt bredband. Den som har mest med prylar när han dör vinner!

Elektriska Roffe fick limma en kontakt med snabblim för att plottern skulle funka. Jag kommer ihåg när snabblimmet kom någon gång på sjuttiotalet. Evert J-berg, fotografen som jag jobbade hos, var snabb med att prova allt nytt. Han provade snabblimmet. Han ringde ner till oss i fotolabbet och sa att han behövde hjälp för han hade limmat ihop händerna.

Jag vikarierade på J-bergs för Bosse, Leffe jobbade som fast anställd. Så det var Leffe, Bosse och Lasse att hålla reda på för Evert. Han hade petat av telefonluren och slagit numret till labbet med händerna sammanklistrade och pratade i den avlagda luren. Han var lite stressad så han sa: ”Leffe, Loffe, Laffe... kom och hjälp mig, jag sitter i klistret.”

Kul tyckte vi. Evert som kände allt och alla, tyckte om att tuta och heja på folk. När han inte körde själv bad han chauffören tuta. En gång sa han till Leif. ”Leffe, Loffe, Laffe tuta ett kort samtal...”

Han menade, tuta på den som går där för han känner jag. Det hände alltid kul saker kring vår läromästare Evert J-berg. Jag saknar både Evert och den finkorniga Kodachromen.

Solen kom och jag fick äntligen ta fram mina slipade solglasögon. Alltför många kepor och solglasögon har blåst i havet så jag var ute för att köpa ett senilsnöre till brillorna. Hårt liv sjömanslivet. Helst snöre med flytförmåga. Inne på Nian fanns inte senilsnören med flytväst. Men, sa expediten, ta och köp en flaska vin och sy på korken på senilsnöret så flyter brillorna. Korkat men bra!

Semester är bra för vila och avslappning men jag tar inte med någon spikmatta, som ska vara lugnande. I båten finns däremot danska, svenska och norrländska nubbar. Bara en åt gången.

Rostfria Ove drog iväg på semester men kom tillbaka till Fliskär trots finvädret. Stopp i vattenintaget till toaletten. Efter tio jävlar och femton fan så fann Rostfria Ove en firre i inloppet. Den hade sugits in när Ove skulle pumpa toaletten. Det är inte bara stora trålare som dammsuger Östersjön.

Hårt liv sjömanslivet. Tor laddar för Gotland runt. Grabbarna som seglar Volvo Ocean Race kallar det gör Gotland strunt. Nästa rapport kommer från havet. Spindeln ser fram emot att få sällskap.

Panta rei