Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En synnerligen komplex historia

Den här psykologiska, något komplexa, svarta och Kafka-liknande thrillern skulle salig Alfred Hitchcock kunnat ha gjort ifall han levt i denna tid. Särskilt dramatiken ute vid klipporna innebär risk för en deja vu-upplevelse. Men nu är det Martin Scorsese vid rodret och det blir minst lika bra ändå. En sån suverän regissör han är, fast det visste ju vi sen långt tillbaka.

Om Leonardo DiCaprio kan man verkligen tala om utveckling från genombrottet i ”Titanic” till det att han togs in i Scorseses lilla stall av favvoskådisar. Här gör han en briljant tolkning av en kriminalpolis vid namn Teddy Daniels som skickas till en läskig ö utanför Boston för att utreda en fånges/patients försvinnande.

Året är 1954 (ett bra år för övrigt) och på ”djävulsön”, praktiskt taget omöjligt att fly ifrån, förvaras grovt kriminella som förpassats till mentalsjukhus. Idag kallas det för rättspsykiatrisk vård, men detta är något helt annat än detta törs jag lova.

Bekymret för DiCaprios rollfigur är att denne är laddad med ångest, lider av flashbacks från sitt uppdrag som befriare i koncentrationslägret Dachau och mardömmar som pekar mot att hans förflutna i övrigt inte är riktigt som man tror. Och på Shutter Island vimlar det av ugglor i mossen, vad är det egentligen som pågår därute? Är det så illa att tyskarnas övergrepp på judar och ryssarnas dito i Gulag har en amerikansk uppföljare?

Ni som läst Dennis Lehanes bok vet vad det handlar om, vi andra kan ta till oss den oerhört laddade thrillern med sitt oförutsägbara slut där Ben Kingsley gör en strålande biroll liksom snutkollegan Mark Ruffalo. Fast i fråga om den sistnämnde: Vem kan man lita på?

En sak till: Vad är det för otäckt med fyrar, jag får kalla kårar?

Stefan Andersson