Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En vampyrfilm som suger

Vampyrernas Harry Potter har Stephenie Meyers romaner om unga blodsugare i samtiden kallats. Fast denna beteckning får man nog säga ter sig en smula övermaga. Visserligen har seriens fyra böcker sålt i imponerande sjutton miljoner exemplar hittills, men tilltalet är vare sig lika brett eller fantasifullt som i J.K. Rowlings värld, vilket framgår med all önskvärd tydlighet i denna filmatisering av första boken ”Om jag kunde drömma”. I princip berättar ”Twilight” ännu en variant på temat ung kärlek med åtminstone till synes oöverstigliga hinder.

Bella väljer att flytta från soliga Phoenix till sin pappa i regniga hålan Forks när hennes mamma bestämmer sig för att följa med nye mannen dit hans baseboll bär. Väl på plats får Bella snabbt många nya vänner, men den som vinner hennes hjärta är hunkige Edward, en osedvanligt blek ung man hon inte riktigt kan få grepp om. Frågorna är många, men Bella får snart svar av det mera udda slaget. Detta avskräcker henne dock inte, snarare tvärtom. Fast att ha en relation med en levande död är varken oproblematiskt eller säkert.

Ärligt talat har jag svårt inta en cynisk position genemot den här filmen. Inte minst för att den är ärlig i sina intentioner. ”Twilight” försöker inte vara något den inte är. I stället ger den tonårstjejerna i målgruppen precis det de förväntar sig. Det är mystik, lagom farlig romantik, kysk sensualism, och heta grabbar – och tjejer med för den delen – i långa banor. Allt är dessutom väldigt snyggt förpackat. Ett läckert foto och ett fint utnyttjande av skogsmiljöerna där det hela utspelas lyfter onekligen helheten.

Detta betyder dock inte att ”Twilight” är överdrivet lyckad för det. Överlång, smått menlös, ojämn i skådespeleriet och onödigt tam i sin försök att vara spännande är andra mindre smickrande omdömen man skulle kunna ta till. Ändå ska villigt erkännas att jag är nyfiken på att se fortsättningen på historien, så helt fel ute är väl trots allt inte Hardwicke och gänget framför kameran.