Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En värld befolkad av döda

Den här helgen är det 75 år sedan spanska inbördeskriget startade. Alberto Mendez beskrev i fyra berättelser krigets efterverkningar. Blinda solrosor blev hans enda bok. I Spanien blev den omedelbart en succé och har tryckts i flera upplagor. Nu kommer den på svenska. Crister Enander har läst.

Annons

Det är en värld befolkad av döda. Kadaver, tarmar, hjärnsubstans, hjärtan som sedan länge slutat slå, avhuggna lemmar, ruttnande exkrement och extremiteter, rester av kroppar systematiskt deformerade av krigets vanliga vardag, och överallt krälar de feta likmaskarna glupskt omkring.

Det är en tid då de enda som inte inger fruktan är de redan döda.

Kapten Carlos Alegría, som tjänstgör i Den Ärorika nationella armén ledd av Franco, beslutar sig några dagar före segern över Frihetarmén i Madrid att desertera.

Själv insisterar han på att han inte deserterar. Han kapitulerar. Hans skäl att överge sig till fienden är enkla, ja självklara - åtminstone för honom själv.

”Visserligen betalas alla krig med dödsoffer”, lyder kapten Algerías förklaring, ”men vi har länge krigat av ren girighet. Vi måste snart välja mellan att vinna ett krig och att erövra en kyrkogård.”

Han lämnar de segrandes sida dagarna före deras slutgiltiga triumf. En gest som kan synas fullkomligt utan mening – ja, smått förryckt – men som i sig kanske rymmer själva essensen av motståndets natur? Motståndet mot makten måste alltid leva, hur dömt att misslyckas det än är.

Algerías hamnar snart framför exekutionsplutonen. Allt blir svart. Men han återfår medvetandet. Omgiven av hundratals döda, begravd i massgraven med avrättade, vaknar han till liv, en ensam levande bland mänskliga kadaver. Han gräver sig mödosamt upp ur graven. Han har nyckfullt nog fått en tveeggad gåva: ödet att tvingas dö en andra gång.

I fyra berättelser behandlar Alberto Méndez det spanska inbördeskrigets efterverkningar. Det handlar inte om dess yttre historia som är välkänd och skildrad i mängder av verk. Berättelserna handlar i stället om krigets inre historia, inte minst om de brutna själarnas liv – och ofta korta väg till döden – efter nederlaget, efter förlusten till den blivande diktatorns trupper. Och om krigets skrämmande inverkan på människorna. Det är en storslagen och obarmhärtigt grym och påträngande närgången bok. ”Blinda solrosor” är dess titel och består av fyra ”berättelser om nederlag”.

Alberto Méndez – förläggare till yrket – var sextiotre år gammal när han för några år sedan skrev sina berättelser. Det var hans första bok. Det blev även hans enda bok. Han avled samma år. ”Blinda rosor” blev i Spanien omedelbart en stor succé och fortsätter att komma ut i nya upplagor och har fått nästan alla de prestigefyllda priserna en bok kan få. Nu har Djordje Zarkovic – vilket vi ska vara ytterst tacksamma för – med stor känslighet för enskilda valörer och språklig precision översatt boken till svenska.

Det är en bok om förödelse, smärta, lidande. Det är en bok om makt och död, död och åter död. Om krig och om hur nederlaget riskera fräta hål på den starkaste av karaktärer. Det är en bok om den kärlek som ändå lyckas leva i förtryckets och bödlarnas skugga. Det är en bok om förluster och de ständiga nederlagen, men det är även fyra berättelser som med pregnans preciserar det nödvändiga i att alltid bjuda makten motstånd.

Samtidigt lyckas Alberto Méndez med något mycket svårt, kanske främst i den avslutande berättelsen, titelnovellen ”Blinda solrosor” men också kallad ”det fjärde nederlaget”. Han drar masken av den mänskliga ondskan, han klär av grymheten dess kläder – deras uniformer och prästkappor. Det som då träder fram är en ren plåga att betrakta, det föder nätternas maror. Likväl måste vi ta del av det han berättar. Det krävs av oss. Vi har därvidlag inget val.

I ”Blinda solrosor” finns flera formuleringar som bär aforismens täthet och tyngd. Det är en bok som skrivits med smärtsam eftertänksamhet och en stor sorg över ett ödesdigert inbördeskrig som ledde till att landet förslavades i decennier av en järnhård militärdiktatur. Och det är efterdyningar av Spanska inbördeskriget Méndez koncentrerar sig på, tiden som behandlas spänner mellan åren 1939 till 1942. Alltså från det år Francotrupperna segrade och intog Madrid och tre år framåt.

Alberto Méndez skriver häpnadsväckande högklassigt och övertydande. Hans språk, dess litterära halt, dess laddning och osvikliga precision liksom berättelsernas grundläggande värderingar och syn på människans okränkbara värde, för tankarna till så olika författare som Czesław Miłosz och Imre Kertész.

Crister Enander

Alberto Méndez

”Blinda solrosor”

Översättning: Djordje Zarkovic

(Gavrilo förlag)