Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En varm dusch och en stunds värdighet två gånger i veckan

Alderholmen, Sätra, Alderholmen igen och en parkering söder om Furuvik som de i fredags också tvingades lämna. Den enda fasta punkt EU-migranterna har är Ria på Boothsgatan där de två gånger i veckan kan duscha och tvätta.

Suzanna Ilieva knackar på dörren till verksamhetsansvarige Lennart Thorsells kontor. Hon måste ha hjälp, tandvärken håller henne vaken om nätterna. En inte särskilt ovanlig åkomma bland EU-migranterna som av förklarliga skäl har svårt att tänka långsiktigt och förebyggande. De tar bara en dag i taget.

Tack vare Matakutens Lasse Wennman, ljusets riddare i Gävle, har Suzanna Ilieva i höst fått sitt första riktiga jobb. Två dagar i veckan hjälper hon sina landsmän hos Ria med tvättbestyr och håller ordning i duschutrymmena. Som nioåring bodde hennes familj i ett år i Hofors. Hon gick i skola och lärde sig svenska och är därför en länk mellan Ria och sina landsmän.

- Vi ville stanna i Hofors, men så kom Bulgarien med i EU och vi tvingades åka hem. Jag är så glad för den här möjligheten och tacksam för den hjälp jag fått av Lasse. Han är så snäll, säger hon.

Projektet kallas crossroads och är möjliggjort av de 300 000 kronor Ria fått av Gävle kommun till nya tvättmaskiner och löner till personal. I december är pengarna slut. Då får EU-migranterna sköta sig själva. Gävle kommun har sagt att hjälp utgår först om det blir minus tjugo eller vid en klass 2-varning. Därför undersöker Ria nu möjligheten att öppna ett tillfälligt härbärge med 10-15 platser.

- Det är inte säkert att det kommer att behövas. Kommunen har lagt ribban väldigt högt, det är inte många dagar en vinter det blir så kallt, säger Lennart Thorsell som i övrigt inte vill kommentera kommunens hantering av EU-migranterna.

- Vi följer bara vår kallelse att möta och hjälpa människor i utsatta situationer.

Förra vintern fanns ett 60-tal i Gävle, i år handlar det bara om ett drygt 20-tal. Alla kommer från samma bulgariska by, Gabrovo. Hristina Docheva finns i Gävle med sin man, flicka och mannens föräldrar. De tigger vid Ica Nära, Ica Maxi och Willys. En av de vuxna måste hela tiden ta hand om barnet.

- Vi får mellan 100 och 150 kronor var varje dag, men det mesta går åt. Särskilt bensin måste vi köpa eftersom vi flyttar runt hela tiden.

Hon är tacksam för möjligheten att regelbundet få äta frukost, ta en varm dusch och tvätta sina kläder. En stunds värdighet i en annars rätt miserabel tillvaro.

- Det är mycket bra här, säger hon-.

Susanna Ilieva är 20 år, gift och har en pojke på tre år. För tre år sedan kom hon tillbaka till Sverige för att plocka bär. Förra vintern började hon tigga. Varje dag satt hon utanför en livsmedelsbutik på Fjällbacken. Dagslönen då är hennes timpenning i dag.

- Jag har mått bra av att ha haft ett riktigt jobb även om det bara är två dagar i veckan. Enda anställningen jag haft tidigare var som gatsopare. Nu hoppas jag att det kan bli en fortsättning, eller att jag kan hitta något annat, kanske ett städjobb.

EU-migranterna önskade att Gävle kunde tillhandahålla en fast uppställningsplats för deras husvagnar. En lösning som provats med framgång i andra kommuner. Kanske löser sig allt av sig själv.

- Nu ska vi bort från vår plats utanför Furuvik. Vi kanske flyttar vidare till Älvkarleby, säger Suzanna Ilieva.