Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett bottenlag, straffar (!) - då vet vi hur det går

På isen seriejumbon AIK, och mot bottenlag vet vi hur det går.

Straffar, för sjätte gången, och vi vet hur det är.

2–1 och nästan bara minuten kvar blev till 2–3 efter straffar och tre poäng blev en enda liten ynklig.

Men Brynäs ligger ändå kvar över slutspelsstrecket. Fråga mig inte hur och varför – och framför allt inte hur länge till.

Annons

Ett tag nånstans i mitten av matchen var jag halvvägs igång att banka på dörren till det utrymme där den så kallade videodomaren håller till. Inte för att det saknades något mål (jo, det gjorde det – men Brynäsbacken Jonathan Carlssons stolpträff var en stolpträff) – utan för att hela matchen egentligen krävde en granskning.
Det var elitserien när den är som sämst.
Visst, jag vet att det är poängen som räknas, kampen om strecken föder och göder känslor – men nånstans måste det finnas ett mått av underhållningsvärde.
Nu. Dåligt tempo, uselt passningsspel, stök, bök (inte ens bråk). Ett lag som helst inte ville anfalla – och ett som inte vågade eller kunde.
Någon borde ha stoppat hela tillställningen. Nån borde ha betalat tillbaka biljettpengarna. Nån borde framför allt ha slagit på handboll på mediakuben (fast det blev ju 24–27 förstås).
Nu fick matchen fortsätta, och fortsätta, och fortsätta – och till slutat hade AIK kvitterat och vunnit på straffar.

Brynäs hamnade tidigt i en träskmarsch som bokstaveras A-I-K. Den gamle guldtränaren Roger Melins ambition var självklart att sänka tempot på matchen, och så blev det.
Dessutom gjorde AIK tidigt 1–0, och medan övriga matcher i elitserien exploderade i mål i den första perioden imploderade snarare den i Läkerolen.
Johan Larsson, en ung man som lätt blir en favorit för den karaktär han redan har i sitt rollspel, kvitterade i alla fall i slutet av den första perioden. Det behövdes.
Den andra perioden..den spelades också.
Sedan 2–1 av Lasse Jonsson i inledningen av den sista, efter kvällens i stort sett enda skönhetsupplevelse där Granström och Dackell gav Brynäsbacken i stort sett öppet mål.

Men Brynäs sicksackar sig fram i elitserien den här vintern. Fortfarande har Brynäs bara vid ett enda tillfälle vunnit två raka trepoängare i rad, och då har vi ändå tagit oss ända fram till den 42:a omgången. De senaste fyra matcherna: seger, strafförlust, seger, strafförlust. En bra och stabil nivå, men ingen vinnande trend.
Men Brynäs hänger alltså kvar över slutspelsstrecket. Inte så mycket på egen kraft, istället var det som gjort för ett litet ryck, utan tack vare att kvällens resultat gick lagets väg mest överallt.
• Södertälje–Skellefteå – tackar. Skellefteå kvitterade med minuten kvar och vann sedan på straffar.
• Modo–Färjestad – hoppsan, tack för den. Formsvagast i elitserien hamnade i underläge med 0–2 tidigt i matchen mot formstarkast. Ändå vann Färjestad med 4–2. Alla poäng som Modo inte tar är bra poäng.
• Luleå–Timrå – helt enligt plan, även om det satt långt inne. 3–2 med två minuter kvar.
• Linköping–HV71 – det är en helt annan del av elitserien. 1–4 blev det dock.

Fortsättningen av veckan: Färjestad borta på torsdag, HV71 hemma på lördag. Det är inte ett dugg överraskande om Brynäs kniper nån poäng i Karlstad – och att man vinner mot regerande mästarna kan man nästan räkna med.
Bra motståndare – bra och vinnande Brynässpel.
Sämre motståndare – inga Brynäspoäng att tala om.
2–3 mot AIK. Exakt så är det.

46 226. Den hade jag inte heller.