Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett cellospel som får ögonen att tåras

Gustav Sjökvist, en av landets mest älskade dirigenter och körledare, lockar verkligen fram det bästa ur Sandvikens symfoniorkester denna kväll, både som helhet och vad gäller soloinsatser i de olika stämmorna.

Sandvikens Symfoniorkester
Solist: David Peterson, violoncell
Dirigent: Gustav Sjökvist
J Haydn: Cellokonsert nr 1 C –dur
Sven-David Sandström: Lullaby for the newborn Child
Schubert: Symf nr 8 h-moll Den ofullbordade

Haydns första cellokonsert, komponerad på 1760-talet, var länge försvunnen och återfanns inte förrän 1961. Vilken tur att så skedde, det är underbar musik. Orkestern inleder elegant och energifyllt och målar en Vivaldiliknande sommarkänsla.

David Peterson, annars cellist i Gävle Symfoniorkester, berör mig stort med sitt känsliga och uttrycksfulla spel och musiken växer till en livets fest där ljus och mörker möts. Och vilket fint växelspel i Adagiot, där temat i stråkarna tas upp av cellon, vemodigt och glödande, målande längtan och avsked som vänder i tröst och värme.

Finalen med jublande tempo och ett cellosolo som får mina ögon att tåras avslutar detta fantastiska stycke musik, så tidlös fast barocken bara är några taktstreck bort. Gustav Sjökvist samarbetade med tonsättaren Sven-David Sandström under många år och det är roligt att orkestern vågar sig på ett av hans verk.

Vi får höra en vaggvisa av betydligt glesare väv än det vi nyss hörde. Dröjande, komplexa klangsjok, där orkestern konsertmästare och försteviolinist Maria Jansson-Hakola sätter spets, följs av dyningars lugnande puls.

Sist Schuberts ofullbordade, påbörjad 1822 och aldrig avslutad, endast två satser blev färdiga. Men de är istället långa, nästan lika långa som hela Schuberts sexa. Och det är dramatiska och romantiska satser, solitärer i Schuberts produktion.

Första satsens återkommande ödesmättade tema löses än i vals, än i intensiva tremolon och dramatiska stegringar. I andra satsen utvecklas en typiskt Schubertsk Lied-tematik med vismelodier som lyfts fint av orkesterns träblåsare, en extra eloge till dem.

Innan konserten började bjöd stråkeleverna i Kulturskolans Violetterna den introppande publiken på spännande melodier, bland annat från datorspelen Zelda och World of Warcraft.

Camilla Dal