Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett ensamt liv att vara riksdagsman

Lobbyorganisationer som försöker påverka, ständiga debatter och ett virrvarr av kulvertar. GD har följt en av de nya riksdagsleda­möterna, socialdemokraten Elin Lundgren från Gävle, en helt vanlig dag i riksdagen.

9.00 Elin Lundgren möter upp i riksdagens huvudentré i Stockholm. Hon lotsar förbi vakter, in i ankomsthallen, nedför en rulltrappa och fram till 349 postfack – ett för varje riksdagsledamot. Där pågår en febril aktivitet med att sortera post.

– Jag har hört att det kommer två ton per ledamot och år. Tyvärr åker mycket rakt ner i pappersinsamlingen, säger hon.

Företag och organisationer gör massutskick till ledamöterna i hopp om att påverka rikspolitiken. Det bjuds in till seminarier, middagar och mingel. Den som vill kan bli bjuden på något varje dag, konstaterar Elin Lundgren. Men var går gränsen mellan en gåva och en muta?

– Jag går på vad jag själv tycker är okej. En del som skickar inbjudningar vill tjäna pengar. Andra, till exempel människorättsorganisationer, har idéer som de tror på. Jag tycker det är ett ädlare syfte. Men jag accepterar aldrig en fin middag, säger hon.

10.15 Kulvertar leder söderut till riksdagshuset Cephalus. Av tradition har det varit Socialdemokraternas eget hus. Men eftersom S-ledamöterna har blivit färre får nu även Vänsterpartiet plats där. Femte våningen är till för Norrlands ledamöter. I ett av kontoren sitter Gävlebon Raimo Pärssinen, S. Han är inne på sitt 13:e riksdagsår.

Elin Lundgren är inne på sin tredje månad, efter en mandatperiod som kommunpolitiker i rödgröna Gävle.

– Ibland känns det som om kollegorna i Gävle skickat mig i exil. Här är mycket mer ensamt. Ingen kollar vad jag gör. Men jag kommer att vänja mig. Som oppositionspolitiker kan man dessutom dundra på rätt mycket och slipper ta ansvar, säger hon.

Elins kontor är mindre än Raimos, men hon trivs. På väggen har hon hängt en tavla av Olof Palme, fyndad på loppis i Norrala i Hälsingland där hon växte upp på en bondgård. Hon tillbringar mycket tid i arbetsrummet. Läser mejl, skriver debattartiklar, interpellationer och motioner (hittills ett 20-tal). I bakgrunden visar tv:n debatter som pågår i kammaren. Få ledamöter är på plats för att lyssna.

– Det är omöjligt att följa alla debatter. Då skulle vi inte hinna göra annat, säger Elin Lundgren.

11.08 – Jag tror det finns ett mötesrum här borta.

Elin Lundgren har bjudit in Djurskyddets generalsekreterare Åsa Hagelstedt för att diskutera en hjärtefråga – djurrätt. Åsa Hagelstedt pratar länge och engagerat om bland annat behovet av att ID-märka katter för att förhindra att de överges. Elin Lundgren lyssnar, för anteckningar och ställer frågor:

– Om jag skriver en debattartikel, vad tycker du att jag ska trycka på?

11.50 Även Elin Lundgrens tjänstebostad i Ledamotshuset nås via kulvertarna. Ett rum med kokvrå och badrum, som betalas av riksdagen. Där bor hon tisdag-torsdag när alla debatter och möten pågår. Resten av tiden bor hon i Gävle.

– Jag tillbringar inte så mycket tid här inne. På kvällarna tränar jag ofta. Riksdagen har både gym och simhall. Det är praktiskt med allt under samma tak, säger hon.

13.05 Efter en vegetarisk lunch i riksdagsserveringen får Elin Lundgren besök av Aron Eriksson från IOGT-NTO. Han leder kampanjen ”Vit jul” – en uppmaning om en alkoholfri jul, för barnens skull. Elin Lundgren har utsetts till en av kampanjens ambassadörer. Hon är själv nykterist.

– På högstadiet gick jag med i UNF, de hade kul verksamhet. Rätt snart började jag skriva insändare.

Där födde hennes politiska engagemang. 2003 gick hon med i SSU. I dag är hon en av 13 i riksdagens nykterhetsgrupp.

– Jag ser hur mycket problem alkoholen ställer till med. Jag tror inte att man kan få alla att sluta dricka, men målet måste vara att alkohol aldrig ska påverka människor negativt, säger hon.

Just den här dagen ska en ny alkohollag klubbas. Restauranger ska inte längre behöva erbjuda varm mat för att få servera alkohol. Det räcker med kalla, varierade rätter. Elin Lundgren tänker rösta med sitt partis reservationer.

– Det är orättvis att vissa företag i dag får och andra inte. Men jag hoppas verkligen inte att det blir alkoholservering på kaféer, säger hon.

15.20 Elin Lundgren läser igenom anförandet som hon ska hålla i talarstolen lite senare. Problemet är att hon inte vet när. Det gäller att hela tiden hålla koll på hur långt debatten har kommit, på tv-skärmar eller i mobilen. Hon sitter i riksdagens kafé där många samlas. Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan köper en cola. Gamle centerledaren Olof Johansson pratar förtroligt med en partikollega.

16.00 Plötsligt ljuder en signal. Alla reser sig och skyndar iväg. Folk kommer ut ur sina arbetsrum. Det är dags för votering. På ett par minuter fylls hela kammaren. Talmannen tar till orda – det går i en rasande fart. På tio minuter fattas beslut i 14 frågor som debatterats under dagen. Sedan försvinner nästan alla ledamöter lika snabbt. Men debatten är inte slut.

17.20 Det är äntligen dags för Elin Lundgrens framträdande i talarstolen. Som ledamot i justitieutskottet ska hon redogöra för om hennes parti vill ha ett EU-gemensamt regelverk för säkerhetsskannrar vid flygplatser. Så långt ifrån barnrätt och djurrätt det går att komma. Hon hade helst velat sitta i ett annat utskott.

– Men jag ser nu att många frågor i justitieutskottet har koppling till det jag brinner för, som brottsförebyggande arbete, säger hon.

Med säker stämma tar hon till orda i talarstolen.

18.00 Debatten är över, de sista ledamöterna lämnar kammaren. En man plockar glas från ledamöternas bord. En vakt släcker ner.