Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett gruvligt teateräventyr!

Bort från allfarvägarna och in i de djupa skogarna och höga bergen i Torsåkersbygden bar det av i onsdags. Trolsk och lite (angenämt) kuslig stämning väntade oss.

Det var genrep för en teaterstig med gruvvisning vid Stollen.

Där, i dessa märkliga gamla gruvångar, hade jag aldrig varit förut. Så det blev en upplevelse av oväntat slag.

Vi startades av ett par ”gruvkärringar”. Lena Norrvik och Anki Latvala, på en enslig bergslagsväg, tidigare en huvudåder genom bygden, nu dög den lika bra som parkeringsplats. In på en skogsväg (eller stig) upp mot Storbergsgruvorna. Branta stigningar och så lösgjorde sig ur dunklet ett par gruvdrängar, Micke Brunk och Fredrik Lundberg, på väg från gruvan, hojtande och tjoande.

Väl vid gruvan utrustade gruvförmannen Bo Kvarnström oss med röda eller blå hjälmar sådana måste man ha i gruvan. När vi stod utanför gruvingången drog det kallt därinifrån så det nästan isade i lederna. Den tjocka tröjan behövdes sannerligen.

Inne i gruvan, med minnen och rester av gruvbrytningens farliga värld, rådde en sällsam stämning. Lampor lyste, men inte med starkt sken. Gruvarbetarna Maud Hydén och Tommy Nielsen visade oss till rätta och berättade om vad vi såg, om de olika gruvorna och vad som hänt historien igenom, vilket var åtskilligt. En fängslande berättelse om när en gruvflotte försvann under en arbetare sedan ett genombrott gjort att vattnet kom farande i strida strömmar, slutade som tur var lyckligt.

Jag stor där nere och rös innan uppstigningen skedde. Den hade man fixat i modern tid för att få en extra väg ut. Det var en trappa eller snarare en serie trappor på sammanlagt 45 meter. Tur att man har kondis. Men ett och annat stönande, en och annan suck, hörde jag bakom mig...

Väl uppe stannade vi vid ett par skönsjungande kvinnor vid vasken, Lotta Sjödin och Anna Källman. Till de två anslöt sig vallflickan Amanda Latvala.

Nu vidtog vandringen neråt, och vi var högt uppe. Ett angenämt avbrott fick vi vid nerstigningen hos gruvdrängen på berget, Thobias Sigvardsson som tog sig en styrketår i vardera benet, inför festen senare på kvällen.

Strax efter detta besök, som taget ur en dikt av Dan Andersson, kom vi till ett förälskat par, Linda Lundberg och Leif Virén som satt på en bänk och sjöng Birger Sjöberg.

Och sen som avslutning fest med sång och dans på festplatsen. Se det var ett riktigt teateräventyr på kusligt dokumentär grund.

Premiär i dag, lördag med föreställningar i morgon, söndag och nästa söndag.