Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett hyllat och hatat nationalmonument

För de allra flesta svenskar som ens hört talas om Serge Gainsbourg är han känd som killen som skrev och sjöng in ”Je t’aime… moi non plus” med sin dåvarande fru Jane Birkin. Den spelades in 1969 och fick inte spelas i Sveriges Radio på grund av sitt innehåll och man behöver inte kunna ett ord franska för att förstå vad det handlar om.

Men han vann också Eurovisionsschlagern med France Gall med låten ”Poupe’e de cire, poupe’e de son”. Serge Gainsbourg är ett franskt nationalmonument som blev både älskad, hyllad och hatad under sin livstid, och han kunde verkligen provocera.

Detta är inget rakt idolporträtt utan en personlig tolkning av Joann Sfar, en fransk serietecknare som har tagit ut svängarna ordentligt och lagt till en Gainsbourgs ständige följeslagare ”La gueule”, hans onda jag, en jättestor docka som sår tvivel och kommer med dåliga råd.

Gainsbourg växte upp under nazisternas välde i Paris och fick bära den gula judestjärnan och kanske berodde hans oräddhet just på att han överlevde då.

Han beskrev ständigt hur ful han var men han hade ständigt framgång hos kvinnorna, till exempel Juliette Greco och Brigitte Bardot, och han flyttade från kvinna till kvinna och mellanlandade mellan kvinnorna hos sina föräldrar. De flesta kvinnoaffärerna och de familjer han bildar antyds bara, det är bara Jane Birkin och has dotter Charlotte Gainsbourg som får en större plats.

Hela tiden skrev han musik, visor och kupletter och populärmusik av alla slag, medan han rökte och drack och ställde till skandal.

Eric Elmosnino heter skådespelaren som ger denna ikon liv och det är ett fantastiskt liv han ger sin roll, fullt med humor och sorg och det spritter av odygdiga upptåg.

Serge Gainsbourg dog 1991, 60 år gammal, och fransk populärmusik blev kanske tråkigare och världen blev en provokatör fattigare.

Christina Hygge