Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett litet under till Faust-maskineri!

/

Camilla Dal ser ett kringresande dockteatersällskap med både helvetesorkester och små dockor som seglar i luften.

Annons

TEATER

Fan och hans anhang kan dyka upp i olika skepnader. När de intar gasklockorna i form av Getaway Rock Festival om somrarna handlar det om metal.

Inte heller Skottes musikteaters version av Faust saknar en riktig helvetesorkester, inklusive skelett.

Skottes pjäs bygger på Urfaust, en samling skrönor om en magiker som lär ha existerat i verkligheten. Samlingen gavs ut i Tyskland på 1580-talet och kom att ligga till grund för Marlowes och Goethes Faust-dramer.

Dockteater var ett populärt folknöje på 1500-talet och Skottes låter ramberättelsen handla om ett kringresande dockteatersällskap.

Större delen av scenen upptas av en bänk som är ett under till musikmaskin och scenbygge, med klangspel, trummor, dockorkester och luckor där dekor och figurer kan dyka upp och försvinna.

Små dockor som seglar i luften, inslag av skuggteater och fin ljussättning skapar perspektiv och Erik Petersens svängiga musik är mer vänlig och sagolik än djävulsk.

Handlingen kommenteras från olika dock-håll, av vanligt folk som låter sig hänföras i skiftande grad och en vass figur som aldrig blir nöjd med berättelsen utan domderar att den måste vara hemskare, mer sedelärande.

På marknaden där pjäsen spelas möter vi roliga figurer som en spågumma och försäljare av mirakelkurer, innan vi hamnar hos den uttråkade Faust i hans kammare.

Det avspända, vältajmade dockspelet sker med spelarna synliga, vilket förstärker den underfundiga och lågmält effektiva humor som lockar publiken till skratt gång på gång.

Mefisto i översittaraktig vargfigur lovar Faust 24 år i sin tjänst, hög lön och möjlighet att göra vad han vill. Nästan, för här finns också ett klassperspektiv. När Faust hjälper några överklasstyper att ta sig till en fest blir han inte insläppt själv och att förvandlas till fin herre, det går inte. Sådan föds man nämligen till, upplyser Mefisto.

Det är lätt att tycka synd om Faust, i hans ömkliga strävan efter att duga och bli en som räknas och så går det som det går när helveteshundarna kommer. Men ingen blev rädd, försäkrar barnen i publiken efteråt, när Hans Kellerman frågar.

Camilla Dal

Annons