Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett suveränt besök i huv´et på Patti Smith

I huv’et på multikonstnären Patti Smith rör sig en hel del. Minst sagt. När hon nu avlöser Rolling Stones på 7:an så är det en fullkomligt annan typ av dokumentär, den sort jag gillar mest av allt att se. Rockikonen blottar på ett både osminkat, gripande och humoristiskt sätt sitt innersta framför och med en kamera som hon periodvis sköter själv tillsammans med egna kommentarer. Oftast i stökiga rum där prylar i massor ligger utspridda. Sorgen efter sin man Fred ”Sonic” Smith, som avled 1974, och brodern finns med hela tiden i storyn, även om hon tycks ha lärt sig att leva med saknaden och använda den på ett positivt sätt.
Detta är mera av ett personporträtt, ständiga diskussioner och mer lyrik än musik. Hon formar målningar med ord, korta och långa dikter både i samband med konserter som under massmöten i protest mot Irakkriget med presidenten som måltavla. ”Vi hade drömmar och vi skapade George W Bush/Nya generationen, res er och ta över gatorna”, utropar hon.
Det är ofrånkomligt att inte komma att tänka på en annan rebellisk rockikon, en viss Lennon, när man ser bilderna på Patti Smith. I vissa stycken är hon också porträttlik beatlen från en vildare period av sitt liv. Annars var det naturligtvis herrar som Bob Dylan, Jim Morrison och möjligen Jimi Hendrix som låg henne närmast under genombrottsperioden. Att Dylan stämt hennes gamla Gibson från 1931 är hon stolt över och gitarrlektionen med filmkändisen Sam Shephard är avspänd och riktigt kul. Men faktum är att hon helst hade velat bli opersångerska, som Maria Callas. Och när bilradion spelar ”Stardust” med Nat King Cole njuter hon.
Att filmen vunnit pris för bästa foto är inte konstigt. Bilderna är växelvis i svartvitt och färg beroende på vilken tidsperiod det handlar om. I konsertavsnitten bjuder hon i alla fall på kända låtar som ”Gung Ho”, The Who’s ”My Generation” och Van Morrisons ”Gloria”.
Kort sagt: Ett strålande porträtt av en hyperintressant artist.