Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett underbart udda par

Låt mig börja med det absolut bästa först, det underbart udda par som Anna Jansson skapar i den här romanen är hela behållningen.

Annons

Den tuffa tanten Frida Norrby och den unge smågangstern Joakim Rydberg får huvudroller som är som klippta och skurna för en bra berättelse.Det är alldeles underbart att se hur det omaka paret får respekt för varandra, ett slags mormor-barnbarnförhållande som ingen av dem varit i närheten av.

Det är också Frida Norrby som har huvudrollen från början i den här nya romanen i Anna Janssons serie om Maria Waern.

Frida har blivit änka och till sin fasa fått reda på att maken, den historiskt intresserade Helge, har varit med om att begrava ett litet barn någon gång i ungdomen. En hemlighet som Fridas granne giftigt avslöjar.Nu är det inte riktigt så, men Frida Norrby har ändå saker att utreda efter makens död.

Han forskade nämligen kring Romas äldre historia, med en teori om att det var där i trakten som det egentliga Birka låg. För varför skulle inte vikingarnas huvudstad ligga där landet var som rikast och tätast befolkat av vikingar? Alltså Gotland. Något av ett bevis finns också, men det gäller för Frida att hitta graven där biskop Unni ligger. Och det är där Joakim dras in i fallet.

Om jag nu ska ta itu med det som kanske är lite mindre bra (jag har väldigt höga krav på Anna Jansson numera) så är det att själva mordgåtorna känns lite för konstruerade. En hemmadotter och distriktssköterska blir ihjälslagen, kassörskan på den lokala butiken hittas död i bastun på badhuset där någon hade spärrat utgången. Och så brinner Fridas hus ner och alla tror att hon brunnit inne.

I och för sig hänger allt förstås ihop på något sätt, men helheten är inte en sådan där fullträff som Anna Jansson brukar få till.

Men visst är det helt klart mycket läsvärt, hon är fortfarande väldigt bra på gestaltning och på att beskriva sitt kära Gotland så att man nästan känner att man är där själv.