Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU osynliggjort i riksdagsvalet

Annons

Läser man partiernas valmanifest inför riksdagsvalet så är det stundtals en märklig upplevelse. Det är som att sätta sig i en tidsmaskin och åka tillbaka till Sverige före 1:a januari 1995, den dagen då Sverige gick med i EU.

Efter snart två decenniers medlemskap är EU osynliggjort i riksdagsvalet; trots att omkring var tredje lag som Riksdagen stiftar bygger på EU-beslut, att valet avgör vilka Sverige skickar till EU:s lagstiftande arbete i ministerrådet och att riiksdagens EU-nämnd ska påverka vilken politik Sverige driver i EU.

Istället målar de flesta partierna upp en bild för väljarna där det inte finns ett europeisk perspektiv i svensk inrikespolitik, där vi är helt suveräna att fatta vilka beslut vi vill. Det är ett bedrägligt och demokratiskt farligt spel.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt var på sin tid en av Sveriges skickligaste Europaparlamentariker, ändå går Sjöstedt till val på ett valmanifest där EU nämns bara en gång och andra nyckelord som Europa, europeisk och euro inte finns med alls. Partiet lovar heller inte en enda sak i EU-politiken. Samma osynliggörande av EU finns hos Feministiskt Perspektiv.

Tittar vi på borgligt håll så är Kristdemokraterna och Centerpartiet inte långt efter. I Europaparlamentsvalrörelsen körde Centerpartiet stenhårt med Euron som en av vår tids viktigaste frågor. Problemet är bara att Europaparlamentet inte beslutar om Sverige går med i eurosamarbetet eller inte. Det gör Riksdagen, men frågan nämns inte ens av Centerpartiet i valmanifestet.

Förutom att vara usel på att konkretisera sin EU-politik är partierna dåliga på att beskriva både möjligheter och problem med EU-medlemskapet inom olika politikområdet.

Det är bara Folkpartiet som ger EU en framträdande plats valmanifestet. EU-nyckelorden nämns i genomsnitt 1,5 gång per sida. Hos folkpartisterna är EU en integrerad del av svensk politik och partiet lämnar också en rad konkreta besked vilken politik man vill driva i ministerrådet.

Mina spaningar om svensk politiks dysfunktionella förhållningssätt till EU får också stöd i tidigare studier gjorda av statsvetare. Johan Hellström vid Umeå Universitet konstaterar att mindre än en procent av alla uttalanden som görs av politiker handlar om EU-frågor, det har dessutom sjunkit under 2000-talet.

Att inte prata om hur EU-politiken kan påverkas eller påverkar oss är att be om problem med politikerförakt. När medborgarna får en känsla av att det finns frågor som partierna döljer urholkas förtroendet som den representativa demokratin bygger på. Samtidigt kan det vara så illa ställt att kompetensen hos de politiska partierna idag är så låg att de som vill ha din röst på valdagen inte förstår bättre hur det faktiskt fungerar.

Annons