Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får vi fresta med en Fattigadel?

Läsarna har varit högst närvarande i kulturredaktionens arbete den senaste tiden. Debatten om den förtryckande Gävleandan, som initierades av Lars Ekstrand här på sidan förra veckan, engagerade över tusen personer på gd.se.

Annons

Strax därefter offentliggjordes GD:s och Gävlebibliotekets satsning ”Gävle läser Agnes”. 4 000 ex av Agnes von Krusenstjernas Gävleroman Fattigadel ska delas ut gratis, med hälsning från GD och Gävles stadsbibliotek. Sedan dess har vi tagit emot samtal efter samtal från läsare som vill försäkra sig om att det finns böcker att få. Vi lovar: För den som inte har möjlighet att hämta ett exemplar av stadsbiblioteket lördag den 17 september så kommer det att finnas en trave i GD:s reception på Hattmakargatan i Gävle måndagen den 19 september.

Också Agnes von Krusenstjerna intresserade sig för Gävles självbilder. Det var dem hon så effektivt underminerade i flera av sina romaner. På ett intressant sätt beskriver hennes böcker ofta ett nytt slags möjlighetsrum. Att vara människa är att ha ett val. Det är i konflikten mellan alternativen som romanfigurerna lever sina liv, precis som vi alla.

Självbildernas kraft intresserade flera av de som intervjuats i vår serie om kultursektorns förändringar (som avslutades i går), där konst och kultur gång på gång nämndes som ett sätt att uppdatera Gävleborgs gamla, industriellt anknutna, självbilder.

– Det viktigaste är att kulturupplevelserna kan ge människor insikt, förståelse, och redskap att förstå och hantera sin livssituation, sa till exempel Keith Wijkander, som är en av de som känner svensk kulturpolitik allra bäst.

Med den meningen kom han åt en av kulturens glödpunkter. Kultur ska inte göra oss så lika som möjligt, utan tvärtom; vårda våra olikheter. Erkännande och oberoende är lika viktiga honnörsord som det numera så slitna begreppet tillhörighet.

Den nya kulturpolitiken har visat sig vara en möjlighet. I Västra Götaland och Region Skåne har man valt att satsa stora och nya pengar i konst och kultur. På Gotland, som också gått in i de nya strukturerna, talar man om att kultur hädanefter kan få samma roll som turismen.

Gävleborg träder in i det nya sist av alla, 2013. Här är retoriken betydligt försiktigare. Carina Holm, S, flaggade inte för satsningar, utan snarare för lägre bidrag och sammanslagningar i intervjun (26/8). Som landstingets just nu mäktigaste kulturpolitiker är hon säkert medveten om det trånga möjlighetsrum som kulturen hittills haft. Men förhoppningsvis blir hon också den som mest aktivt arbetar med att det ska bli större och mera syrerikt. Om inte argumenten om demokrati, delaktighet, värdighet räcker kan också de mätbara storheterna läggas fram: den sammanlagda förvärvsinkomsten för kreativa näringar i Gävleborg är i år två miljarder kronor. 9 000 personer har jobb inom sektorn.

Om Gävleborg ska ha en chans måste politikerna skaka av sig de gamla idéerna om att kultursektorn är tärande, och i stället se kultur som en självklart fundament i kunskapssamhället.

Om igen: Det handlar om självbilder.

Får vi fresta landstingspolitikerna med en Fattigadel?

Mer läsning

Annons