Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Farlig vänstervridning hotar Sverige i höst

/
  • S-ledaren Stefan Löfven behöver råd om hur han ska kunna bilda regering i ett läge där landets tre vänsterpartier blir nästan lika stora som S.

Annons

Skam den som ger sig. Än är inte valet förlorat för Alliansen. Dess styrka är viljan och förmågan till enighet. Men det krävs nog mer än dans och flams på kommande konvent än på det i Nacka i veckan.

Mycket mer.

Även på den rödgröna sidan noteras ökad enighet – mellan tre av de fyra rödgrönrosa partierna. Ju mer samstämmiga miljöpartisterna blir med Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ – som riksdagen löper allvarlig risk att tvingas välkomna – desto djupare blir klyftan till den tilltänkte regeringsbildaren Stefan Löfvens parti.

Miljöpartiets skarpa vänstersväng, som manifesterades på partiets kongress i förra veckan, ihop med hotet om att Feministiskt initiativ tar sig in i riksdagen, förändrar den politiska spelplanen i grunden för Stefan Löfven.

Dessutom har ytterkantsvänstern i Sverige aldrig någonsin samlat så stort opinionsstöd.

I Demoskops mätning i fredags fortsätter trenderna från Europaparlamentsvalet. V får 8,1 procent, MP 13,0 och F! 4,4. Tillsammans samlar alltså landets tre vänsterpartier 25,5 procent! Ett läge som får det revolutionära 1968 att framstå som en mild östanfläkt.

Även andra partier noterar sensationella siffror, fast åt andra hållet. S får 29,1 procent, vilket innebär att S för första gången med Stefan Löfven som partiledare ligger under det katastrofala valresultatet 2010 på 30,7 procent.

S skulle enligt mätningen behöva både V och MP för att bilda majoritet i riksdagen. En knapp sådan på 50,2 procent skulle kunna uppnås utan F!.

Men det krävs bara att 0,3 procentenheter flyttar sig från något av S, MP och V till F! för att S måste ta in hela detta vänstertriumvirat i en regering för att nå majoritet. Och det förefaller närmast osannolikt att Gudrun Schyman inte klarar att sno så få väljare som behövs från sina övriga blockkamrater.

Att politisk övertygelse mer än taktik har väglett Löfven att med kraft lägga om kursen för S-skutan mot mitten är troligt. Löfven är en socialdemokrat av gamla stammen, som i Tage Erlanders anda tror på industri, tillväxt, arbete, försvar och kunskapsskola. I Löfvens kärnfrågor är det ironiskt nog MP av de tre yttervänsterpartierna som står längst från S.

Men det ytliga intrycket blir gärna att S lagt sig i kölvattnet bakom Moderaterna för att fiska upp avhoppande alliansväljare. Med den vindkantring mot vänster som skett i opinionen har detta plötsligt blivit ett vanskligt vägval. Stora delar av S:s vänsterflank kan sköljas med i strömmen mot V, MP och F!.

Sannolikt kommer därför S-ledaren nu att börja krydda sin retorik med feminism, socialistisk antirasism och gröna blinkningar. Frågan är hur långt han kan tänja sig utan att vara oärlig mot vad han uppfattar som klassiska S-värderingar för att kompromissa med rent flum.

Alliansen når i mätningen en bottennivå på 34,3 procent. Men nu är det Moderaterna som är krispartiet som med mätningens 18,5 procent ligger under valresultatet 2010 med 11,6 procentenheter. De tre små allianspartierna ligger alla över fyraprocentsspärren, låt vara med små marginaler.

Den nya spelplanen innebär dock att alliansen borde ha stora möjligheter att hämta in åtminstone en del av oppositionens försprång.

Fortsätter S på Löfvens inslagna förnuftslinje kan alliansen peka på den djupa klyftan mellan S och yttervänstern. Anpassar sig S efter de senare kan alliansen varna för ett hotande vänsterkaos, där samhället blir repressivt i företagsfrågor men frihetligt i polis- och försvarsfrågor, strängt i skattefrågor men generöst i bidragsfrågor, därtill svagt i energiförsörjningsfrågor, med eroderade statsfinanser och anarki på gator, torg och i skolor som följd.

Slaskargument? Läs MP:s, V:s och F!:s partiprogram och valmanifest och notera vad deras partiföreträdare säger.

Det är nästan omöjligt att se att Stefan Löfven skulle kunna tänka sig att leda regeringssammanträden med 5 miljöpartiministrar, 3 ministrar från V, samt Gudrun Schyman och en till från F!, vilket skulle bli proportionerna i en S-V-MP-F!-ministär med 22 statsråd baserat på Demoskops siffror.

Man fasar inför tanken på vilka departement yttervänstern skulle få presidera över.

Annons