Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fever Ray

Annons

Utan att vara ett nydanande mästerverk är Karin Dreijer Anderssons solodebut minst sagt en skiva som växer för varje lyssning. Det är inte dansmusik, det är mörkt och suggestivt och det ligger inte allt för långt borta från The Knifes förra album ”Silent Shout”. Tänk just den skivan fast dra bort alla New Order-aktiga diskotakter och nyansera stämningen lite, det känns som en naturlig fas i Dreijers musikskapande.

Öppningsspåret känns som något Suicide skulle kunna gjort om de kände sig på balladhumör. Skivans själ finns någonstans mellan Steve Roachs drömska new age-landskap och Brian Enos perfekta ambient-pop. Varenda låt bjuder på ett intressant kollage och ingen synth är den andra lik. Dreijer visar med Fever Ray att hon kan blåsa liv i en slumrande genre på sitt eget lilla vis.

LUDVIG BLIX