Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmcensuren bort

Annons

Filmcensuren för vuxna ser ut att äntligen upphöra. Kristdemokraterna, som varit censurens enda anhängare i regeringen har ändrat sig och nu har utredare lagt förslag om hur avvecklingen ska gå till. Sverige är ensamt i Norden om att censurera biograffilm, en censur som inte gäller film i TV, på video eller på nätet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i alla tider velat övervaka filmkonsten, men också de borde inse hur nattstånden den tanken är.

Ämbetsmän är alltså anställda som censorer vid Statens biografbyrå med uppgift att granska varje film innan den får visas på biograf. I augusti 2007 avgick biografbyråns chef sedan 26 år, Gunnel Arrbäck, eftersom hon menar att myndigheten är meningslös. Tyvärr finns inte s amma kurage hos chefer för andra myndigheter där nyttan inte står i proportion till kostnaderna.

Arrbäck menade att vetenskapen inte har kunnat belägga att film har något ”förråande” inflytande. Hon sade i en intervju att barn och ungdomar kan hantera det de ser. ”De har en helt annan beredskap och vana än min generation.” Våld orsakas inte av film utan av sådant som utsatthet och dålig vuxenkontakt, ”saker som man inte kan lagstifta bort”.

Att censuren bestått förklarade Arrbäck med den med den svenska politiska ”traditionen att beskydda och ta initiativ för att skapa lyckliga medborgare”. Filmcensurens höjdpunkt kom under andra världskriget. Chaplins ”Diktatorn” inte fick visas förrän efter Hitlers död. Den antinazistiska ”Pimpernel Smith” med Leslie Howard stoppades. Ur legendariska ”Casablanca” med Ingrid Bergman klippte censuren bort en spark mot en vichyvattenflaska, då scenen ansågs ovänlig mot den tyska lydregeringen i franska Vichy.

Ett annat område var sexualitet, med normen att den helst borde döljas för vanligt folk.

Åldersgränser för biografer kan sättas av staten men lika gärna av branschen. Holland hade inte vuxencesur men statliga åldersregler. När dessa överläts på branschen själv blev det intressanta resultatet att åldersgränserna generellt höjdes något. Branschen är känslig för konsumentinflytande - i detta fall föräldrarnas. Den beaktar ”lämplighetsaspekter” på ett sätt som byråkrater knappast kan.

Tiden har sprungit ifrån censuren. Dels utgör biofilmen numer bara en bråkdel av mediekonsumtionen – den som vill se splatterfilmer eller råa tortyrrullar kan hitta ett enormt utbud på internet och i videoaffärerna.

Dels ingår filmcensuren i den förlegade överhetsdoktrinen att staten alltid vet bäst. Ett tänkande med konservativa rötter, sedan förstärkt genom socialdemokratins tro på den ”starka” staten.

Det vore klokt av regeringen att avskaffa denna fornlämning så fort som möjligt.

GD 14 JUNI 2009