Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Micke har inte tid att fira 50 år

/

Den 17 oktober kommer Micke Sundlöv till Gävle, för mötet mellan Brynäs och Karlskrona. Det är långt mellan gångerna han får se familjen och staden. I dag fyller 50 år, men det har han inte tid att fira. Det får bli en senare fråga.

Annons

Han försökte vara utan hockeyn under en period i slutet av 90-talet, men det gick inte så bra. Efter några år var Micke Sundlöv tillbaka igen, först som målvaktstränare senare som sportchef.

Michael Sundlöv är uppvuxen i Sandviken, men han har aldrig varit intresserad av att spela bandy.

– Det var först flera år senare när jag spelade i Brynäs som jag blev kompis med några i SAIK som intresset kom för att titta på bandy.

Det var i stället hockey som gällde direkt för honom.

– Jag har en morbror som då spelade och dessutom var målvakt, och Brynäsare, så därför blev det hockey.

Han spelade först i Sandviken, innan han flyttade till Leksand och gick tvåårigt hockeygymnasium.

– Det törs man knappt säga högt, att man spelat med Leksand, skrattar Micke.

När han sedan flyttade hem igen hann det bli spel i Sandviken, Enköping och Skutskär innan han slutligen hamnade i Brynäs.

– Det var Tigern Johansson som värvade mig till Skutskär. Jag har mycket att tacka honom för i min karriär.

Nära tolv år som målvakt i Brynäs hann det bli innan han slutade. Då hade det hunnit bli ett SM-guld 1993, dessutom var han med i laget som tog OS-guld 1994.

Jobbet som sportchef var helt nytt när han hoppade på det, tidigare hade laget haft en elitkommitté. Det blev tio år som sportchef och det var minst sagt tuffa år. Första åren slutade med att laget fick kvala, vilket sedan vände och det gick bättre och bättre. Brynäs har satsat mycket på den egna juniorverksamheten och det var också en av anledningarna till att laget 2012 tog ännu ett SM-guld.

Något Micke varit "känd" för är hans humör. Han hade under sin karriär ett hett temperament och enligt viss fakta var han med och startade ett slagsmål i en match mot AIK som ska betecknas som det största slagsmålet i Elitseriens historia. Men med åldern blir man lugnare och nu har alla sådana skriverier tystnat.

När man har ett stort Brynäs-hjärta, hur är det då att vara sportchef i en helt annan klubb?

– Det är klart det är en utmaning, men jag hade nog inte tackat ja om det varit till exempel Leksand, Färjestad eller någon annan av de lag som Brynäs spelat mot i alla år, om jag nu ens hade fått frågan från något av de lagen. Nu känns det spännande och roligt att få vara med i en ny och ung klubb. Jag trivs jättebra.

Hur är det att ha familjen så långt borta?

– Det är det värsta. Det är ju ändå nästan 70 mil bort, så det är inte bara att åka hem hur som helst. Dagarna går ju bra och när det är matcher, men visst är det tråkigt att komma hem på kvällarna till en tom lägenhet. Men nu har jag skrivit på för fyra år (2+2 år), och det känns inspirerande och roligt. Det är som att börja om lite.

Har du några planer vad du skulle vilja göra efter den tiden?

– Det har jag inte tänkt på. Men det känns som att det antagligen blir något inom hockey i alla fall. Jag var ju scout för NHL-laget Winnipeg förra säsongen, så något sådant skulle jag kunna tänka mig.

Hur känns det att fylla 50 år?

– Faktiskt inget speciellt. Jag känner mig absolut inte som 50, hur man nu ska känna sig då. Jag känner mig fortfarande ung och som jag alltid gjort. Ingen åldersnoja i alla fall.

Annons