Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fler bandmedlemmar önskas

Markus Svensson kämpade mot den stora massans sorl på CC-puben i lördags.

Annons

Allena med gitarr på CC-puben en lördagskväll är att kämpa mot massans sorl och mot berusade människor som ska prata med artisten mellan låtarna, men Markus Svensson, som ensam fick representera Tarantula Waltz, kämpade på bra och gjorde det bästa av situationen.
Nu ska det sägas att även om han spelade akustisk gitarr så var det knappast en mysig lugn stund vi fick utan strängarna bändes och röstläget var oftast högt. Markus vill verkligen visa upp vad han har.
Man kan om man ska vara lite elak tycka att det blir lite pastischartat att låta så medvetet amerikanskt och hela tiden sjunga om att må dåligt. Han berättade om turnéer när han mått dåligt, sjöng visor om dryckesgudinnan Bacchus, Hank Williams-covers och till och med en sång som heter I Woke Up and Felt Like George Jones och då förstår ni vad vi pratar om.
Men helheten är bra och jag skulle gärna höra detta med fullt band. Och en lysande cover på Shellacs Prayer to God fick de flesta i lokalen att reagera.
Adams Apple är något helt annat. Om jag anklagade Tarantula Waltz för att vara amerikanska så är Adams Apple så brittiska som de kan vara. De lutade sig mot en suggestiv ljudmatta där sången var så nedmixad och full med eko och reverb så det bara blev ännu ett instrument. Detta var mer en introvert scenshow som hade kommit mer till sin rätt om ljuset varit nedsläckt och lite tuffare. Många av låtarna flöt nästan ihop så det suggestiva blev snudd på monotont.
Bandet fick väldigt lite respons, men efter spelningen hörde jag flera som tyckte att det var lysande. Och deras rymdboogie är kanske inte den sortens musik som man dansar och skriker till utan mer sån som får folk att förnöjt nicka med huvudet. Jag skulle vilja ha lite mer variation och lite tydligare låtar. Nu blev det mesta till samma sak, i samma tempo. Det var absolut inte dåligt, det kunde bara varit så mycket mer.

Peter Alzén