Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fler ryter i mot nya "moderna" äldreboendet på Gävle Strand – här är kravlistan till kommunen

Både anhöriga och demensföreningen känner oro. De anser att det är mer förvaring än omvårdnad på Gävle Strands äldreboende. Personalomsättningen är oroande hög, det är språkförbistringar och vikarier är inte utbildade.

Birgitta Andersson började engagera sig i demensfrågor när hennes egen mamma blev sjuk.

– Jag upptäckte brister och blev ombedd att gå med i styrelsen, berättar Birgitta Andersson, ledamot i Gävles Demensförening med 180 medlemmar.

Mamman satt mest framför tv:n, fick inte vara med på aktiviteter och inte gå ut. Hon kläddes också i smutsiga kläder.

– Jag gjorde en personlig plan men det fungerade inte. Då började jag skriva loggbok som jag skickade till Gävle kommun. Efter det fick hon komma ut och gå på aktiviteter.

Birgittas mamma avled för några år sedan men Birgitta fortsätter att engagera sig för de äldre och demenssjuka. Hon är också ordförande i Boenderådet för demenssjuka och har försökt få vara med vid nybyggnationer men fått nobben. Demensföreningen får ta de emot klagomål från anhöriga som själva inte törs göra sin röst hörd eftersom de är rädda att deras anhöriga ska få sämre vård.

– På försommaren fick vi in åtta klagomål, fyra av dem handlade om Gävle Strand. Det är för lite personal, arbetsglädjen saknas, en kock anställdes men sa upp sig, anhöriga får snäsiga svar och det är språkförbistringar. De kräver att man pratar finska på finskt boende men inte svenska på svenskt boende.

Om Birgitta fick bestämma skulle undersköterskorna få högre lön och högre status så att det gick lättare att rekrytera folk.

– Man måste få folk att vilja utbilda sig, ha en bra arbetsmiljö, högre lön och närvarande chefer. Utan anhöriga skulle det inte fungera men en del har inte sina anhöriga nära. Personalen gör det de kan men det räcker inte.

– Nu har vi skrivit en kravlista som vi ska presentera för kommunen.

En anhörig som tagit kontakt med GD berättar om sin bild av äldreboendet på Gävle Strand och den bilden är en kopia av det Birgitta Andersson berättat.

– Någon vecka efter att pappa flyttat in började jag fundera på vart kontaktpersonen tagit vägen. Då fick jag veta att hon slutat utan att någon informerat mig.

Den anhörige började prata med personalen eftersom han anade att allt inte var som det skulle på boendet.

– Jag är hos pappa varje dag. När jag pratar med personalen hör jag att de har det stressigt och känner sig otillräckliga. De ska göra så mycket som att sköta köket, mata de äldre, klä på dem, följa med till sjuksyster och på aktiviteter. De är underbemannade. Efter lunch är det bara två som ska sköta de boende. Många gånger blir de lämnade ensamma framför tv:n. Om personalen är borta för länge blir de oroliga.

Mannen berättar att sex av de sju som från början jobbade på avdelningen har slutat.

– Det ska vara sju på avdelningen men det har aldrig varit fler än fem. Det blir mer förvaring än omvårdnad. De äldre kommer ut på balkongen ibland men sällan utanför huset. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska det vara god bemanning.

Det som kanske upprört den anhörige mest är alla vikarier.

– Det har varit en flora av timvikarier. Man bör ha god utbildning i demensvård och en vilja att jobba där. Det går inte att bara kliva in. Men så har det varit och flera gånger har det varit jätteproblem med språket. Man måste kunna känna sig trygg och kunna kommunicera. Det har hänt att timvikarier haft ansvaret för en hel avdelning. Jag har hört att det ska vara minst en ordinarie.

De gamla blir oroliga när de inte kan kommunicera och enligt den anhörige har kunskapen om demenssjukdomar varit dålig hos vikarierna.

– Det har hänt flera gånger att de inte tagit upp pappa och att han inte fått någon mat. När jag frågat har de sagt att han inte ville.

Både Birgitta Andersson och den anhörige tycker att lägenheterna inte passar för verksamheten. Badrummet är för smalt, kranen för kort vid handfatet, garderoben, som ska rymma både sommar- och vinterkläder, är bara 40 centimeter och allt är vitt. Inget att vila ögonen på och inget hemtrevligt och ombonat.

– Man måste ha rätt att klaga och det gör jag men det händer inget, det blir bara sämre. Jag tycker man borde kunna kräva mer för pengarna. Det kostar ändå 10 000 kronor i månaden, säger den anhörige.

Omvårdnad Gävle utlovar en värdighetsgaranti . Där står bland annat trygget, möjlighet att påverka och god kvalite.

– Kommunen lever inte upp till den garantin, anser den anhörige.

Kommunen svarar: Bemanningen inom äldreomsorgen i Gävle lägst i landet men nu blir det ändring

Läs mer: Tio har sagt upp sig från äldreboendet på Gävle Strand: "Jag minns inte vad jag har gjort under tre månader"