Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fler vildsvin borde hamna på mattallriken

“Om utvecklingen tillåts fortgå som den har gjort kommer vi inte kunna bedriva vare sig jord- eller skogsbruk i en del områden.” Uttalandet från Lantbrukarnas Riksförbund, på stämman i våras (22/5), andas desperation. Viltskadorna på skog och jordbruksmark fortsätter att öka, och viltet dikterar nu enligt LRF verksamheten för många bönder och skogsägare.

Annons

Värst är vildsvinen, som enligt Sveriges Lantbruksuniversitet varje år orsakar jordbrukarna skador på över en miljard. Detta i en näring som många gånger kämpar med lönsamheten till att börja med.

Att ta krafttag mot vildsvinen är dock inte en fråga enbart för jordbruket utan ett samhällsproblem som måste hanteras gemensamt. Utöver att vildsvinen skadar livsmedelsförsörjningen orsakar de också allt fler trafikolyckor. Stammen växer enligt experter med 15 procent om året, och såväl jordbrukare som jägare har länge varnat för att man inte förmår att begränsa eller förvalta den.

Det är därför LRF slår på den stora trumman. Åtgärder måste till, och flera av de saker förbundet föreslår är rimliga. De nya jaktregler som nyligen kommit på plats, som att man inte längre behöver tillstånd för att använda mörkersikte vid vildsvinsjakt, kan kompletteras med ytterligare förenklingar, som att det ska vara tillåtet att använda drönare.

Sedan i februari utreder Livsmedelsverket en förenklad process för att hantera och sälja vildsvinskött. Det är en viktig pusselbit för att göra vildsvinsjakt mer attraktivt – givet att myndigheten inte är överdrivet försiktig i sina nya föreskrifter. Fler vildsvin behöver hamna på faten.

LRF förespråkar också att viltutfordring ska regleras i lag, och att en ny jaktlagsutredning ska tillsättas eftersom jaktlagen kom till under en tid när vilttrycket var betydligt lägre än idag.

Man kan för all del vara skeptisk mot förslaget om subventionerade trikintester, eller som andra föreslagit, skottpengar och statliga jägare. Det bästa vore om staten slapp blanda sig i allt för mycket i viltfrågorna.

Men om inte utvecklingen vänder finns kanske ingen annan utväg. Om vildsvinen inte ska få diktera villkoren varken för bönder, skogsägare eller på landets vägar, så har LRF helt rätt: det är dags att agera.

Joakim Broman