Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Floskelrally utan innehåll

/

Annons

För åtta månader sedan befann jag mig i Stockholm för att bevaka Socialdemokraternas extrakongress, en föreställning som dominerades av gråtmild avtackning av Mona Sahlin och – framför allt – valet av en ny partiordförande. Luften var tjock av förväntan, nu äntligen skulle de få en ny partiledare, starta om, påbörja marschen mot mer välbekanta opinions- och valresultatssiffor. Och jag minns hur Juholt levererade ett välformulerat tal, snärtiga repliker, humoristisk närvaro. Han trummade in budskapet om social demokrati och lyfte upp Olof Palme. Och publiken viftade med knallröda mustasch-plakat och stod upp och jublade.

Kontrasten är stor mellan Stockholm i mars och Gävle konserthus i november.

När partiets verkställande utskottet, VU, i mitten av oktober beslutade att ge s-ledaren Håkan Juholt en andra chans, trots trassliga hyresaffärer, meddelade partiet också att partiledaren skulle ge sig ut på en turné i ödmjukhetens tecken där han skulle förklara sig för partimedlemmarna och ge dem chansen att ställa frågor.

Igår nådde Juholts förlåtturné Gävle. Men några ursäkter kom Juholt inte med, han nämnde överhuvudtaget inte sina hyresaffärer. Istället var det med en känsla av deja vu som jag lyssnade på Juholts floskelrally. ”Marknaden är en utmärkt tjänare, men usel herre”. ”Vi räds inte morgondagen”. ”Vi måste bygga för morgondagen idag”. S-ledaren har en välkänd förkärlek för floskler och även om det helt klart blir för mycket av den varan så visade Juholt ändå vid onsdagskvällens möte vari i hans (enda?) styrka sitter. Retoriken.

Han målar effektivt upp en bild av ett Sverige där Moderaterna på område efter område ”vridit tillbaka klockan”. Ett Sverige där pensionärerna, likt förr i världen, känner oro för sina pensioner, att tågen inte går i tid och där skolsegregationen växer och barnfattigdomen ökar.

Men hur ska denna utveckling ska motas? Hur ska pensionärerna få det bättre? Skolsegregationen minskas och barnfattigdomen bekämpas? Juholt blir, som vanligt, svaret skyldigt.

Han säger att marknaden är en utmärkt tjänare men attackerar privatiseringar och vinstintressen. Han pratar mycket om ”omregleringar” av apoteken, järnvägen och elmarknaden men säger inte hur.

Mönstret känns igen. På kongressen levererade Juholt ett bitvis strålande tal, men ingen konkret politik. Han lovade att återkomma, snart. Men hittills har de konkreta förslagen lyst med sin frånvaro. Ilskan i partiet har växt och Juholt hade stora problem redan innan hyresskandalen avslöjades.

Nu kan man inte kalla Socialdemokraterna för någonting annat än ett parti i fritt fall och många tror att raset i mätningarna långt ifrån är över. Juholts position hänger på en skör tråd, trots att han lyckas entusiasmera sin publik där han drar fram. Men faktum kvarstår: inga eldiga, retoriskt starka tal i världen kan frisera en innehålls- lös politik.

Juholt berättade för GD:s reporter att han börjar få en bra bild av hur s-väljarna ser på partiet. ”En bild som beskriver att socialdemokratin mår dåligt och en bild som beskriver en revanschlusta”.

Frågan är om socialdemokraterna verkligen ser det som möjligt att ta revansch med Juholt som partiledare.

Om jag var han skulle jag inte vara så säker på det.

Annons